Simhallar som vittrar sönder är ett hot mot simkunnigheten i Sverige, menar Bo Hulthén, som är engagerad i Svenska Simförbundets anläggningskommitté. Han har sammanställt byggnadsår för samtliga kommunala simhallar i Sverige för att försöka få grepp om hur stora problemen riskerar att bli. Stora, visade det sig. Över 300 simhallar byggda mellan 1950 och 1970 är i farozonen. Skador har dessutom upptäckts i ett flertal relativt nybyggda badhus.
— Det här är ett jätteproblem för våra simklubbar. Vi märker att problemen eskalerar, allt fler simklubbar kontaktar oss och berättar att de har problem med simhallarna, säger Bo Hulthén.
Närmare 80 procent av simklubbarnas verksamhet består av simskolor. Det gör att Bo Hulthén talar om ren och skär överlevnad kring tillgången till badhus med utbildningsbassänger. Han är övertygad om att antalet drunkningsolyckor kommer att öka i takt med att den lagstadgade simundervisningen hindras av fallfärdiga simhallar.
— I min hemstad Malmö, till exempel, skulle mellan 3 000 och 4 000 barn ha gått i simskola. Men problemen med Aq-Va-Kul gör att vissa årskullar blir helt utan simutbildning. Det här innebär en fara för simkunnigheten.
Där har Stadsfastigheter i Malmö dessutom nyligen uppgett att byggkonstruktionen för Aq-Va-Kul satt käppar i hjulet för rivningen och ombyggnaden av badhuset. Undervisningsbassängerna för simklubbarna kan av den anledningen inte öppna i juni som planerat, utan skjuts upp minst en månad.
Bo Hulthén berättar att en normal simhall kostar omkring 100-150 miljoner kronor att renovera, vilket gör det lika dyrt som att bygga nytt.
— Risken finns att kommunerna börjar ställa sig frågan om de verkligen har råd att behålla sina simhallar.
Han tror dessutom att de simhallar som, liksom Aq-Va-Kul, hittills fått stänga eller renoveras bara utgör toppen av ett isberg.
— Byggandet av simhallar kulminerade runt 1972. Normalt sett har man en 50-årig överlevnad på de här simhallarna, så de närmaste 10-12 åren kommer problemen att stå innanför dörren.
