En dagbok för allt som kan komma att falla i glömska blev ett nytt inslag i min vardag den här sommaren. En vanlig sommar består oftast av resor, utflykter, heldagar vid stranden, middagar med vänner och mer eller mindre frivilliga besök hos släkten, allt i en enda stor virvelvind. En virvelvind ibland så kraftig att man när semestern är slut känner sig tröttare än innan. En känsla av att behöva semester efter semestern har ibland infunnit sig. Den här sommaren blev något annat. Med de rådande restriktionerna blev semestern istället en stillsam tillvaro tillbringad till största del på en och samma plats utan någon anstormning av gäster från morgon till kväll. Jag packade in familjen och det nödvändigaste i bilen och parkerade oss i ett hus på landet med trädgård där barnen fick fritt utrymme att springa av sig all energi. I en tillvaro där alla måsten skalas ner, turer till diverse utflyktsmål är så gott som obefintliga, barnen hittar aktiviteter direkt runt husknuten och dagens stora fråga är hur mycket blåbär den senaste skogspromenaden gav finns det plötsligt en massa tid till eftertanke och reflektion. För egen del insåg jag att jag sannolikt inte kommer att minnas exakt alla de små stunder i tillvaron som jag under sommaren njutit av, såsom min ettårings försök att göra sig förstådd med nya ord eller min fyraårings tankar om hur saker och ting hänger ihop i världen. För att plocka med mig dessa minnen bestämde jag mig för att skaffa en dagbok och skriva några rader varje dag.
Vad man associerar ”dagbok” med är olika för alla. För dagböcker av det slag som jag fört under den gånga sommaren kan associationen vara en avkopplande skrivstund där sidor inleds med ”Måndagen den 20 juli 2020”. Inom entreprenadvärlden är associationen kanske snarare till en återkommande och stressande arbetsuppgift bestående i att beskriva vad som skett på arbetsplatsen under dagen inledd med ”Arbetsdagbok, vecka 10 år 2019”.
Oavsett vad man associerar begreppet ”dagbok” med så är den av vikt för den som skriver den och ibland även av vikt för andra som eventuellt kommer att läsa den. Min egen som är fylld med nya ord och färdigheter som min ettåring lärt sig och vilka funderingar min fyraåring har om livet är sannolikt inte så intressant för någon annan. Men för den som associerar ordet dagbok med en arbetsdagbok i vilken det ska dokumenteras vad som sker på arbetsplatsen vecka för vecka kan det vara väldigt intressant vad som står och det intresset kan vara stort för många när det råder oenighet om vad som egentligen hände.
Den annorlunda sommaren kommer vi nog inte glömma i första taget då världen långt ifrån sett ut som den brukar. Men anteckningarna om vad som hände under sommaren kommer hjälpa mig att plocka fram de små stunderna och händelserna i vardagen som jag ville försäkra mig om att komma ihåg. Som att det måndagen den 20 juli 2020 var mulet med konstant duggregn, en perfekt dag för blåbärsplock och en kväll vilken min fyraåring gav tydligt besked om att hon inte tänkte gå och lägga sig innan det ”Blivit plaskmörkt ute och det är morgon i Kina”. Och för de som fyllt i arbetsdagboken finns det en möjlighet att plocka fram uppgifter om det visar sig att det som utfördes för två år sedan plötsligt blir av största vikt. Vad skulle vi göra utan dagboken?!
Ann-Sofie Sickling
Advokat
AG Advokat
