I ett rum på Sahlgrenska sjukhusets nya vårdbyggnad skruvar Ernest Leffner och Marcin Kutkiewicz gips. De arbetar från trappstegspallar när de klär in en avbalkning i taket.
Bortsett från de fyra gipsmontörerna och sju murare, alla från Polen, är bygget tyst och igenbommat. Platsledningen och de andra byggnadsarbetarna har gått för dagen.
— Vi arbetar elva timmar per dag, måndag till torsdag, 8,5 timmar på fredag och 7,5 på lördag, berättar Ernest.
Han tycker inte att det är för mycket.
— Vi har ju kommit hit för att jobba.
Som mest har de varit ett 30-tal polska småföretagare, de flesta från Grudziadz, en stad söder om Gdansk, på sjukhusbygget i Göteborg. De är exempel på en ny företeelse på svenska storbyggen, en företeelse som oroar byggfack och konkurrenter.
— Jag har F-skattsedel i Sverige och en firma registrerad i Polen, berättar Ernest Leffner.
En jurist i Polen hjälpte honom att registrera firma för snart två år sedan inför första resan till svenskt byggjobb, ordnat av en föregångare till Hantverksfabriken.
30-årige Ernest trivs. Med jobbet och med det han hunnit se av Göteborg. Men han längtar också hem. Varje dag chattar han en stund med hjälp av dator och web-kamera med hustrun Magdalena. Hon är hemma med dottern Victoria.
— Dagis kostar mellan 850 och 1500 kronor per månad. Jag tror inte att kvaliteten på dagis är dålig men det är alltid någon som är sjuk och det kan smitta. Så vi tycker att det är bra att hon kan vara hemma, säger han.
Lönen från Sverige-jobbet gör det möjligt för frun att vara hemma med dottern.
I Polen skulle Ernest, som har jobbat med lite av varje på polska byggen, tjäna runt 30 kronor per timme. Nu får han 105 kronor per timme, 60 timmar per vecka under de tio-veckorsperioder han är här.
— Det blir cirka 24 000 kronor per månad. Och så betalar chefen allt i Sverige. Bostad, resor, ett mål mat om dagen, verktyg och maskiner.
Från de 24 000 dras det polsk skatt, cirka 30 procent, enligt Ernest, som täcker både skatt och socialförsäkringsavgifter.
Ernest tycker att Hantverksfabriken är en bra arbetsgivare. Han känner inte till de svenska regler som avgör om han är underentreprenör åt Hantverksfabriken eller i själva verket redan anställd. Men han skulle gärna vilja vara anställd.
— Vi har pratat om det jag och Anders, han säger att vi får se.
