Veidekke har kunnat visa att en medlem av Sveriges Förenade Redovisningskonsulter rimligen brutit mot föreningens etiska riktlinjer och borde uteslutas. Men det fanns ett krux, skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke, i sin krönika.
När denna krönika skrivs har DN (28/9) precis publicerat en stor intervju med poliskårens grand old lady, Carin Götblad angående det totalt urspårade gängvåldet. Götblad sammanfattar utvecklingen under två decennier med att ”vi har ett naivt samhälle och en naiv lagstiftning”. Hon beskriver hur man tidigt såg grupper av unga killar flyta runt i förorterna som inte klarat skolan, inte hade något jobb eller vettig fritid.
Bara några år senare konstaterade regeringens experter att ”den grova organiserade brottsligheten utgör ett hot mot rikets säkerhet.” Såg vi det inte komma, frågar DN:s reporter? Vi såg det komma, svarar Götblad men man lyssnade inte. ”Vi vill gärna tassa runt problemen. Men så löser man dem inte. Det är inte snällt att inte reagera.”
Fusk med redovisning av löner
Jag tänker på Götblads ord när jag håller ett svar från SFR, Sveriges Förenade Redovisningskonsulter i handen. Svaret rör en anmälan mot en av deras medlemmar där Veidekke med ett omfattande material kunnat visa att deras medlem rimligen brutit mot föreningens etiska riktlinjer och borde uteslutas. Veidekkes material visade att SFR:s medlem medverkat till ett systematiskt fusk med redovisning av löner och arbetade timmar. Exempelvis överensstämde inte lönerna på lönespecifikationerna med de faktiskt utbetalade enligt banktransaktionerna.
Samma sak med antalet arbetade timmar. Veidekkes analys visade att ”gubbarna” i strid med kollektivavtalet och lettisk lag haft ”gig-löner”, det vill säga endast fått betalt för belagda timmar och därmed landat på snittlöner på cirka 45 kronor i timmen. Vi kunde visa att redovisningskonsulten åtminstone bröt mot basala krav på arkivering när han undflyende hänvisade till att ”en medarbetare till honom slutat” och att materialet som kunde styrka hans uppgifter därför ”inte längre fanns hos redovisningsföretaget”. I tillägg kunde Veidekke visa att Hr Redovisningskonsulten varit folkbokförd i Sverige sedan 2019 men aldrig redovisat vare sig löner, skatter eller sociala avgifter i Sverige. Alltså en nolltaxerare. Som är medlem i en organisation som auktoriserar redovisningskonsulter.
Enkelt att runda reglerna
Nu fanns ett litet krux. Hr Redovisningskonsulten hade tänkt ut ett fiffigt upplägg. Via hemsidan och till sina klienter uppgav han att han förvisso företräder det svenska bolaget som auktoriserad konsult. Det ifrågavarande uppdraget hade han dock utfört via ett lettiskt systerbolag.
Alltså fann SFR:s disciplinnämnd att eftersom uppdragsavtalet rörde det lettiska bolaget låg frågan utanför disciplinnämndens område och valde att inte vidta någon åtgärd. Att Hr Redovisningskonsulten personligen är medlem i SFR och således rimligen skyldig att hedra föreningens etiska riktlinjer spelade mindre roll. Dessa kan man ju enkelt runda genom att helt sonika ha ett bolag i ett annat land.
Naivt var ordet!
Carin Götblad säger i DN-intervjun att det i Sverige finns en ”stark rädsla att peka ut enskilda individer och grupper” och uttrycker samma oro över gängvåldet som vi gör som arbetar med den alltmer utbredda kriminaliteten inom byggsektorn. Carin Götblad avslutar med att efterlysa en nationell folkrörelse mot brott och inkludering med den gamla nykterhetsrörelsen som förebild.
Bra idé! Vi får bara hoppas att buset väljer att bedriva sin verksamhet från svensk botten. Skulle de skriva sig i Lettland eller Turkiet kan de ju omöjligen bryta mot vare sig lagar eller etiska riktlinjer. I Sverige. Naivt var ordet!
/Lennart Weiss,
kommersiell direktör på Veidekke
