Vad jobbar du egentligen med fick jag nyligen som fråga från mitt gudbarn som är sex år. Det är inte ovanligt att jag på möten med klienter ber klienten förklara vad som står i de tekniska handlingarna som om jag vore sex år gammal. Den omvända situationen inställde sig alltså nu. Jag blev ställd. Hur ska jag förklara vad jag jobbar med så att hon förstår. Den vanliga slagdängan om att jag är inriktad mot tvistelösning inom bygg- och fastighetsbranschen rockar inte direkt i ett samtal med en sexåring. Efter visst funderande kom jag fram till följande svar.
Tänk dig på sommaren när vi är på stranden och mamma vill att du bygger ett sandslott till henne, och om du gör det lovar mamma att du ska få en glass. Du frågar mamma hur hon vill att slottet ska se ut och mamma säger att hon vill ha ett slott med två torn. Eftersom du är sugen på den där glassen går du med på att bygga slottet såsom mamma vill ha det. Du tar fram dina hinkar, spadar och kollar var sanden är som bäst för sanden måste gå att forma så att slottet inte faller ihop. Du börjar bygga.
Efter ett tag kommer mamma förbi och frågar hur det går. Du visar stolt upp det fina slottet som du byggt. Mamma säger att det är jättefint, men att hon har ändrat sig. Hon frågar dig om du kan bygga ett större slott med fyra torn istället. Du funderar ett tag och tänker att det kan du väl göra, men att det känns lite klent att bara få en glass om du ska bygga ett sådant stort slott. Du säger till mamma att du kan göra det, men att du i sådant fall vill ha två glassar istället för en glass. Mamma ser lite tveksam ut, men säger till slut ja. Du tänker, vad gott det ska bli med två glassar.
Du fortsätter bygga och efter ett tag blir du klar. Du hämtar mamma och visar henne slottet. Mamma tycker att slottet är jättefint. Ni går sedan iväg till glasskiosken. Du kollar på menyn och väljer ut två glassar. Då säger mamma att ”nej, du får bara välja en glass”. Du blir förvånad. Mamma hade ju lovat att du skulle få två glassar om du byggde det större slottet. Du påminner mamma om att hon lovat dig två glassar. Mamma skakar bara på huvudet och säger att hon inte minns att hon lovat dig det och att hon dessutom har svårt att tro att hon skulle ha lovat dig det eftersom hon inte vill att du ska äta så mycket glass. Du går till pappa för att få stöd, men han säger att han inte har hört något.
Jag förklarar sedan för mitt gudbarn att jag bland annat hjälper de som bygger hus när den som köper huset ändrat sig och vill att huset ska se annorlunda ut. Den som bygger huset vill i en sådan situation få mer pengar säger jag till henne. När huset sedan är byggt vill den som köper huset ibland inte betala mer pengar än det som man lovade att den som byggde huset skulle få från början. Som när din mamma sa till dig att du bara får en glass och inte två glassar förklarar jag vidare. Den som bygger huset och den som köper huset blir därför osams. Mitt gudbarn nickar och säger klok som hon är att man måste hålla vad man lovat och att hon tycker att hon har rätt till två glassar och att den som byggt det ändrade huset ska få mer pengar.
Bra utgångspunkt här i livet tänkte jag, men vem hade vunnit glassfajten i en domstol? Om jag kopplar på mig entreprenadglasögonen hade det varit rätt svårt att få igenom att mitt gudbarn skulle få sina två glassar eftersom hennes mamma gjorde en muntlig beställning och då hennes pappa inte verkade ha hört något. Utgångspunkten enligt AB 04 är dessutom att ingen extra ersättning ska utgå när muntliga beställningar görs av ÄTA-arbeten, om inte oskälighet kan visas. Är det oskäligt att inte få extra ersättning om man bygger till ett antal tillkommande byggdelar? Ja, det kan man naturligtvis tycka, men det är inte alldeles enkelt att få igenom rent juridiskt.
Rådet till mitt gudbarn och till er entreprenörer är därför att noga dokumentera de överenskommelser som ingås. På så sätt slipper vi både glass- och ÄTA-krig.
Maria Fahlcrantz
Partner
AG advokat
