Den här veckan står tunnelborren Åsa still och tunnelbyggarna tvingas jobba med extra injekterings- och förstärkningsarbeten för att få kontroll på inflödet av vatten.
Tempot i tunneldrivningen sjönk till det lägsta på hela 2000-talet strax efter årsskiftet, då man kom fram till den fruktade Möllebackzonen i västra tunnelröret.
Tunnelborrmaskinen jobbar sig framåt under korta stunder, och man hinner bara montera ett fåtal pre-fabricerade tunnelsegment innan vattenflödet blir så kraftigt att vattendomen överskrids.
Först när man kommit drygt 90 meter in i tunneln kan tunnelbyggarna slappna av. Då är de framme vid den frysta delen av Möllebackzonen.
Borde ni inte ha fryst avsnittet ni nu jobbar i?
– Nja, det är en oerhört dyr metod. Dessutom är berget i den här delen så kraftigt vittrat att frysning får sämre effekt, säger Banverkets projektledare Kenneth Rosell.
Ju längre sträckor man fryser, desto knepigare blir det att borra de långa fryshålen in i berget med tillräckligt hög precision. Därför överväger man ingen frysning av motsvarade parti i det andra tunnelröret.
– Men nu får vi en uppfattning om hur mycket vi måste täta och förstärka den delen i östra tunneln.
Innan dess ska dock borren Åsa ha trängt genom hela Möllebackzonen och ut ur berget på den norra sidan. Det genombrottet väntas ske i slutet av maj eller början av juni i år.
Då kommer borrkronan på borren att köras till det södra påslaget. Bak-riggen backas tillbaks genom tunneln så att man kan börja borra igen i det östra tunnelröret nästa vinter.
Det nuvarande låga tempot har inte påverkat vare sig slutdatum eller kostnaden.
