Det roligaste med att ha ett jobb som är helt inriktat på juridik inom bygg- och fastighetsbranschen är att få lära känna en värld långt ifrån min egen. En värld där källarmössen inte är fyrbenta djur med svans och morrhår utan maskiner som används i källare och andra trånga utrymmen. Men ibland kan det vara utmanande att förstå byggvärlden när min egen värld till stor del utspelar sig framför en datorskärm på ett kontor.
Entreprenadjuridiken är tryggt vatten för mig. Jag (som tidigare kallade alla typer av schaktarbeten för ”grävning”) har lärt mig att skilja mellan jordschakt för grundläggning av bro och jordschakt för el- och telekabel. Nu för tiden förstår jag även poängen med att göra skillnad mellan bergschakt för vegetationsyta och bergschakt för grundläggning av byggnad på sprängbotten. Det händer dock fortfarande att nya och outforskade dimensioner av byggvärlden öppnar upp sig för mig. Jag lär mig hela tiden om nya typer av sponter, tätskikt och fasadsystem. För att inte tala om maskiner som källarmöss, borrvagnar och envalsvältar. Tacka vet jag Googles bildsökningsfunktion!
I vissa fall blir det dock för byggtekniskt komplicerat för mig som jurist. Till exempel när jag själv ska försöka utläsa av en bygghandling varför konstruktionen som projektören ritat inte är fackmässig. Eller när jag själv ska försöka bedöma om en vindlastberäkning är korrekt utförd. Från mitt skrivbord i stan kan det även vara svårt att se att formaliakraven som ställts upp i ett entreprenadavtal inte är praktiskt möjliga att följa på byggarbetsplatsen. Just sådant som ofta är självklart för den som jobbar i byggbranschen kan vara det som behöver förklaras extra noga för juristen.
För den som inte haft så mycket kontakt med jurister föreställer jag mig att juristvärlden nästan kan kännas som ett annat universum. Ett universum med polerad yta och blanka skor där till och med den enklaste frågan resulterar antingen i ett långt svar eller i en mängd följdfrågor. Ett universum där juristen, när affären är i hamn och entreprenadavtalet påskrivet, frågar om det verkligen är ”rätt” person som skrivit på avtalet istället för att säga grattis. Snacka om glädjedödare med tråkigt fokus.
Jag hoppas att ni som brukar läsa juristkrönikorna som jag och mina kollegor skriver i Byggvärlden har och fått lite större förståelse för varför vi i juristvärlden beter oss och uttrycker oss som vi gör. Förhoppningsvis har ni även lärt er något nyttigt om entreprenadjuridik på kuppen. Inte minst hoppas jag att ni kommer visa tålamod om ni träffar en jurist som ser förvirrad ut när ni berättar om er sprillans nya källarmus eller ber er att – ännu en gång – förklara vad det är som inte stämmer i den där konstruktionsritningen.
När den här krönikan publiceras har jag bara ett par dagar kvar vid skrivbordet innan det är dags att lämna både jurist- och byggvärlden för några veckors semester. Jag har en känsla av att våra världar ser ganska lika ut under sommarsemestern – för vem tycker inte om sol, god mat och umgänge med nära och kära? Trevlig sommar!
Victoria Karlsson
