Dagen före Internationella kvinnodagen uppmanade Byggcheferna alla byggföretag att sätta 50/50 i könsfördelning som mål. Dagen därpå gick regeringen ut med ett nytt jämställdhetsmål för bygg- och anläggningsbranschen: år 2030 ska minst 25 procent av alla som nyanställs vara kvinnor.
Syftet är gott, men målet är för lågt.
Byggcheferna har i många år jobbat aktivt för att skapa en jämställd byggbransch. Bland annat driver vi sedan 2015 kampanjen Stoppa machokulturen, i samarbete med Byggnads.
I november upplevde vi en stor framgång, då Peter Eriksson samlade de tyngsta aktörerna inom samhällsbyggnad på Regeringskansliet. Efter uppropet #sistaspikenikistan, där drygt 4 600 kvinnor deltog, ville regeringen se ett gemensamt krafttag mot sexismen i byggbranschen. Under mötet skrev samtliga parter under en avsiktsförklaring om att sätta stopp för kränkningar och övergrepp. För oss som branschförening kändes det som en seger, eftersom det innebar en bred uppslutning bakom de budskap vi kämpat länge för.
Vi gläds åt att regeringen fortsätter att markera mot mansdominansen i byggbranschen. Samtidigt hade vi önskat ett ännu skarpare budskap. Varför skulle 25 procent vara tillräckligt bra?
År 2030 ligger tolv år framåt i tiden. Hösten 2017 visade #metoo-rörelsen hur snabbt en kraftfull förändring kan skapas, om tillräckligt många vill och vågar försöka. Ur det perspektivet är en tolvårsperiod enorm.
Byggbranschen har alltid varit manlig. Bland hantverkare är cirka 99 procent män, medan endast tio procent av cheferna är kvinnor. Detta är ingen naturlag. Det finns inget som gör kvinnor mindre lämpade än män att jobba i byggbranschen, varken fysiskt eller psykiskt. Innehåller den tunga och slitsamma arbetsmoment? Det gör kvinnodominerade vårdyrken också. Har den en arbetsmiljö som passar bäst för män? Bara om vi låter det vara så.
Som byggchefer är vi väl medvetna om att det i dag saknas underlag för en helt jämn rekrytering. Det beror till stor del på branschens historik. Att vara exakt lika många kvinnor som män behöver heller inte vara ett självändamål, men med en konkret målsättning kan vår gemensamma utveckling gå snabbare. Som bransch behöver vi skicka tydliga signaler om att våra arbetsplatser är för alla. Det gör det enklare för byggutbildningar att rekrytera tjejer, det får fler att vilja bli en del av byggbranschen – och det är faktiskt absolut nödvändigt för samhället.
Forskning visar att alla enkönade branscher lider av utestängande kulturer. Snäva perspektiv, exkluderande jargong och fördomar får betydande kompetens att stötas bort. För oss i samhällsbyggnadssektorn är det ett problem som måste lösas snabbt. Om vi ska kunna bygga i den takt som krävs måste vi locka fler medarbetare som inte tillhör normen. Därför ser vi inget rimligt skäl att sikta lägre än på 50/50.
Ordförande för Byggcheferna (en branschförening inom Ledarna – Sveriges chefsorganisation)
