Nya siffror från Innovationsföretagen visar att fenomenet konsultmäklare fortsätter öka dramatiskt. Upplägget möjliggör ett kringgående av lagen om offentlig upphandling och att miljardbelopp av offentliga medel spenderas helt utan insyn.
Upphandlingar via konsultmäklare fortsätter att öka. Siffror för 2020 visar att det offentligas utgifter till konsultmäklarna uppgick till 7,2 miljarder kronor. En ökning med nästan 40 procent sedan året innan och hela 630 procent jämfört med år 2013.
Konkurrensverket menar att fenomenet konsultmäklare inte strider mot upphandlingslagarna så länge den upphandlande enheten inte ”lägger sig i” vilka underentreprenörer som konsultmäklaren i sin tur anlitar för att fullgöra ett avropat uppdrag. Det kan låta enkelt men gränsen för vad som menas med att ”lägga sig i” är långt ifrån glasklar. När valet av underleverantör i praktiken ligger kvar hos den upphandlande enheten finns en överhängande risk för godtyckligt agerande.
Om en konsult tidigare utfört uppdrag i ett projekt och någon nämner att det därför kan vara lämpligt om samma konsult får fortsätta med arbetet även i nästa skede och så också blir fallet. Har man då lagt sig i detta beslut?
Eller om det framkommer att man varit väldigt nöjd med en viss konsults leverans och att samarbetet fungerat bättre än med någon annan. Har man då lagt sig i? Om man dessutom nämner att man gärna skulle jobba med den konsulten igen i kommande projekt, har man lagt sig i då?
Om den upphandlande enheten har en klausul i kontraktet som gör att man kan tacka nej till den leverantör mäklaren föreslår och istället få ett annat alternativ att ta ställning till. Har man då lagt sig i?
Samtidigt dokumenteras inget av detta hos den upphandlande enheten vilket omöjliggör granskning. Här finns en uppenbar grogrund för just sådan godtycklighet och svågerpolitik i de offentliga upphandlingarna som upphandlingslagarna är till för att stävja.
Det ligger i konsultmäklarens intresse att göra sin kund – den upphandlande enheten – nöjd. Risken att konsultmäklaren följer kundens uttryckliga eller underförstådda önskan om att välja en viss leverantör är därför överhängande. Konsultmäklaren har ju ingen egen kompetens om den tjänst som man, via en utvald underleverantör, ska leverera.
Upphandlande enheter borde ha ett stort intresse av vilka leverantörer som tilldelas kontrakt. Goda samarbeten är en förutsättning för att kunna leverera ett bra resultat. Därför förvånar det oss på Innovationsföretagen att avrop via konsultmäklare ökar så dramatiskt: upphandlande enheter ska ju inte i dessa upphandlingar kunna påverka valet av leverantörer, de som verkligen ska utföra själva uppdraget. Vi tror – dessvärre – att verkligheten ser annorlunda ut. Det finns en överhängande risk att upphandlande myndigheter blandar sig i valet av underleverantörer och att upplägget med konsultmäklare därmed strider mot upphandlingslagarna och ambitionerna bakom Lagen om offentlig upphandling.
Det finns stora risker och fallgropar med detta upplägg och Innovationsföretagen ser ett fortsatt behov av att det offentliga:
Säkerställer regelefterlevnad.
Anpassar kontraktens storlek för att möjliggöra en sund konkurrens.
Återtar ägandeskapet över upphandlingarna och agerar transparent även här.
Beaktar och hanterar riskerna i konsultmäklarupphandlingar, avrop och projekt.
Helena Dahlberg, förbundsjurist Innovationsföretagen
