AG Advokat har deltagit i Almedalsveckan och liksom förra året, då vi gjorde Almedalspremiär, minglade vi runt på seminarier med fokus på offentlig upphandling och byggande men vi har även deltagit och lyssnat på programpunkter som behandlade andra spännande ämnen. Jag slås återigen av den härliga öppenhet och intresse i stort och smått som präglar Almedalen.
Precis som förra året höll vi i en egen paneldebatt. Den här gången på temat ”Upphandling – på liv och död”. Det blev en rafflande debatt med representanter från beställarsidan, entreprenörsidan, branschorganisationer och från politiken. Den brännheta frågan om hur det är möjligt att arbeta med arbetsmiljöfrågor i riskfyllda verksamheter i offentligt beställda kontrakt diskuterades. Hur kan det säkerställas att de som utför arbete i bygg- och anläggningsbranschen överlever sin arbetsdag?
Enligt Arbetsmiljöverket omkommer i snitt ett femtiotal personer per år i samband med arbetsplatsolyckor. Cirka hälften av dödsolyckorna är fordonsrelaterade. Fallolyckor inom byggverksamhet utgör också en stor del av olyckorna. Flest dödsolyckor förekommer just inom byggverksamhet samt inom transport och magasinering. Olyckor och arbetssjukdomar är dubbelt så vanliga bland byggnadsarbetare som hos andra arbetstagare.
Det går att diskutera vem som har ansvaret för att förhindra arbetsplatsolyckor, vilka forum som ska användas för att åstadkomma säkrare arbetsplatser samt hur det går att samverka för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö och uppföljning av arbetsmiljöfrågor. Ska man använda morot eller piska och vem är det som ytterst bär ansvaret? Paneldeltagarna var inte ense om allt – att uppfylla lagkrav ska enligt beställarsidan aldrig medföra belöningar men för det fall ett mervärde kan uppnås skulle det möjligen kunna diskuteras. Entreprenörerna å sin sida efterlyser mer engagerade beställare som kommer ut på arbetsplatserna. Det krävs mer incitament för att uppnå högre säkerhet på arbetsplatser än de krav som ställs idag. Alla var rörande ense om att vägen fram i vart fall inte är genom fler krångliga regler.
Frågan om den enskildes ansvar seglade upp under debatten och visade sig vara ”elefanten i rummet”. Arbetsmiljö är något positivt och alla har ett ansvar för att arbetsplatsolyckor undviks och att alla ska kunna känna sig säkra när man går till jobbet. Alla var också överens om att detta måste genomsyra hela kedjan från krav som ställs i upphandlingar och följs upp i kontrakt, till leverantörens interna arbetsmiljöarbete och den enskildes ansvar ute på arbetsplatsen.
Offentlig upphandling kan vara på liv och död. Kanske inte i sig själv – många gånger blir det inte så mycket dramatik när en offentlig aktör ska köpa något. Men i det kontrakt som upphandlas kan det finnas stora säkerhetsrisker för den person som ska utföra arbetet. Det är den offentliga aktörens skyldighet att förvalta våra skattepengar på ett rimligt sätt, och i det ligger enligt min uppfattning att se till att de som utför arbete i en offentlig verksamhet är garanterad en säker arbetsdag.
