När greve Erik och Angelika Sparre donerade mark till ett nunnekloster utanför Tomelilla 1988, började företrädare för Benediktinerorden fundera på att även bygga ett kloster för män på samma mark. Vid den tiden fanns tre munkar i Skåne, men sedan två av dem lämnat munklivet bakom sig, har broder Ingmar Svantesson fått ta sig an uppgiften med klosterbygget på egen hand.
— Det är inte lätt när man är en ensam munk. Jag trodde inte det skulle gå så här bra. Det ena hindret efter det andra har röjts ur vägen och dörrarna har öppnats, säger han.
Han har haft god hjälp av arkitekten Per-Olof Kippel. Innan beslutet togs att bygga klostret, åkte de runt i Europa i flera år för att få inspiration. För att veta hur han skulle rita klostret har han levt klosterliv i olika omgångar för att lära sig hur det är bakom murarna.
— Grunden är att det ska finnas en klostergård. Den symboliserar att man stänger ute omvärlden och att det är öppet uppåt mot Gud. Byggnaderna ska vara enkla och funktionella. Det ska inte finnas några detaljer som stör uppmärksamheten, förklarar Per-Olof Kippel.
Någon lyx blir det nu inte tal om. Betongväggarna kommer att förbli obehandlade och det finns varken foder runt dörrar eller fönster. På de flesta ställen kommer glödlamporna att lysa i sin enkelhet utan några skärmar, med undantag av biblioteket. Där har man tillverkat speciella lampskärmar av överblivna ventilationsrör.
Det är bara i de fem klostercellerna som väggar och tak stryks med vattenbaserad vit emulsionsfärg. Målerifirman Färgbolaget i Kristianstad, som ägs av Stoby Måleri, har fått i uppdrag att utföra arbetet. Någon vana av den här typen av arbete har man av förklarliga skäl inte. Det är inte ofta en beställare har så säregna önskemål som i det här fallet. Penseldragen ska synas i målningen. Därför har arbetsledaren Roger Nilsson på Färgbolaget fått köpa in speciella arbetsverktyg.
— I början provade vi att måla taket med en bred kalkpensel, men då fick vi ont i handlederna. Därför vi har ändrat arbetsmetoder, förklarar målaren Johan Haraldsson.
Nu rollar han först, sedan går Jens Jensen efter honom och stryker ut färgen med den grova penseln. Eftersom färgens ytskikt torkar snabbt måste de följas åt i sitt arbete hela tiden. Efter ett dygn är det dags för nästa strykning.
Alla snickerier målas med linoljefärg i tunna skikt flera gånger. Dörrarna behandlades först ett par gånger i en verkstadslokal i Tollarp, innan de monterades i klostret. Beroende på de långa torktiderna, finns det risk att ytorna skadas om andra hantverkare arbetar i lokalerna samtidigt. Därför har man brutit ut måleriet från entreprenaden.
När klostret invigdes den 21 mars, på den helige Benedictus dödsdag, var inte klostergården klar. Den byggs i en senare etapp tillsammans med klosterkyrkan.
Torbjörn Svensson
[email protected]
