Hampbetong är ett byggnadsmaterial som består av hampans vedämnen som blandas med ett kalkbaserat bindemedel. Materialet kallas för lime-hemp concrete på engelska och kan bland annat användas som byggnadsmaterial till väggar, tillsammans med en bärande stomme av t.ex. trä.
Hampbetong har många fördelar som byggnadsmaterial; det har låg vikt, bra isoleringsförmåga och liten miljöpåverkan. Hampa är en förnyelsebar råvara från lantbruket, och kalken som används i hampbetong kräver inte lika höga temperaturer vid framställning som cement. Dessutom använder man vid hampbetong inte lika många olika byggskikt som när man bygger med en konventionell träregelkonstruktion, och risken att det uppstår byggfel vid anslutningar i konstruktionen är därför mindre.
Hampbetong skulle även kunna vara ett intressant byggnadsmaterial för utvecklingsländer då man enkelt kan använda lokala råvaror (hampa och kalk) samtidigt som det är ett lätt material att bygga med. Det har även ganska bra värmeisoleringsförmåga och värmelagringsförmåga vilket bidrar till att skapa en något svalare inomhusmiljö i varmt klimat.
Det är de träliknande delarna av hampastjälken, skävorna, som används i hampbetong. Dessa är i dagsläget en biprodukt av hampodlingen. Industrihampa odlas främst för fibrernas skull och används då till t.ex. biokompositer och textiler, men även hampans olja kan utvinnas. I Storbritannien och Frankrike har man redan under flera år använt hampbetong till husbygge, med goda resultat.
Paulien de Bruijn har i sitt doktorsarbete vid SLU bland annat testat hampbetongens hållfasthet och studerat hampbetongens fuktegenskaper. Projektet var tvärvetenskapligt, och byggde på ett samarbete mellan SLU och avdelningen för byggnadsmaterial vid Lunds Tekniska Högskola (LTH). Hon tog fram materialets fuktegenskaper i laboratorieförsök och utvärderade även väggar i hampbetong i kombination med två olika putssystem.
Dessa fullskaleväggar utsattes för kontrollerad regnpåverkan i laboratoriemiljö. Fuktförhållandena i väggarna simulerades även i dator och resultaten från provväggsförsöken jämfördes med erhållna data från datorsimuleringarna.
– Det visade sig att hampbetongens hållfasthet inte räcker för att använda som lastbärande konstruktion. Därför måste en bärande stomme av trä användas i kombination med hampbetong, säger Paulien de Bruijn.
Hon studerade två av blandningarna med hampbetong mer ingående, och tog fram data om deras fuktlagringsförmåga. Med hjälp av dessa data kunde datorsimuleringar av fuktförloppet i de regnutsatta provväggarna genomföras. Resultaten från simuleringarna stämde väl överens med data från provväggarna.
– Med dessa data kan man alltså i fortsättningen göra datorsimuleringar av olika scenarion av fuktpåverkan på väggar av hampbetong.
Paulien de Bruijns resultat är viktiga redskap inför användning av hampbetong under nordiska klimatförhållanden. Hon arbetar sedan 2011 med byggnadsfysikfrågor på ett teknikkonsultföretagoch hoppas kunna kombinera detta med fortsatta studier av hampbetong.
– De skulle i så fall handla om hampbetongens känslighet för mikrobiell påväxt samt fullskaleförsök i ett provhus på LTH. Även byggande med hampbetong i varmare klimat är intressant för fortsatta studier.
