Byggbranschens män får mycket kritik. Det är inte alltid rättvist, skriver Byggchefernas ordförande Jeanet Corvinius.
Byggbranschens män har det inte lätt. De tar sig till jobbet, sliter hårt, ställer upp och hittar lösningar på svåra, superviktiga arbetsuppgifter… och sedan får de skäll för att de är alldeles för många. Och för att de gör en massa skada genom sin machokultur.
Är det så konstigt om det skaver? Om en del känner sig provocerade?
Samhällsbyggnadssektorn består till cirka 90 procent av män. Den siffran brukar alltid presenteras som ett problem (vilket den ju är, om vi ska gå på fakta som visar att jämställda bolag med stor mångfald funkar bäst). Men när den här frågan lyfts, bland annat av oss i Byggcheferna, händer det att män känner sig attackerade.
Jag kan förstå reaktionen. Borde inte männen, som grupp, också få en klapp på axeln ibland? Visst finns det mansnormer som är direkt farliga (onödigt risktagande, ovilja att be om hjälp, machoideal med inslag av sexism, rasism, homofobi…), men ska alla män dras över samma kam? Dessutom: det finns väl positiva saker i den klassiska mansrollen också? Som direktheten? Tron på den egna förmågan? Den lojala, enträgna arbetsmoralen? Det är normer som har fått saker att bli gjorda sedan byggbranschens begynnelse.
Här tror jag att vi behöver ha flera tankar i huvudet samtidigt, om vi ska kunna förändra något på riktigt. För i en bransch där 90 procent är män måste vi vara tydliga med detta: de 90 procenten består till stor del av otroligt bra medarbetare. Män som vill göra gott, visar empati och försöker jobba inkluderande. Branschen kryllar ju av dem! Den sortens män möter jag varenda dag – på min egen arbetsplats, ute i projekten och i olika branschforum.
Det är hoppfullt. Det är självklart. Och det är värt att lyfta fram.
I november är det både internationella mansdagen och fars dag. Det borde vi uppmärksamma genom att hylla alla fantastiska män i byggbranschen. Ge din kollega lite beröm för att han INTE tillhör nidbilden av en inskränkt, känslokall byggman. Det kanske är att ge beröm för minsta möjliga, men herregud: låt oss kalla det positiv förstärkning då.
För många år sedan gjorde Byggcheferna en annons på det här temat. Den hade rubriken: ”Tack, alla män – men nu går vi vidare.” Jag skulle vilja uppdatera den meningen och säga: ”Nu går vi vidare tillsammans.” Branschens förändringsarbete (för mer mångfald och mindre machokultur) handlar nämligen inte om konkurrens mellan könen. Det handlar om att göra det bättre för alla.
Om samhällsbyggnadssektorn blir mer inkluderande, öppensinnad, schyst och hållbar kommer samtliga medarbetare att gynnas av det. Inte minst gruppen ”byggbranschens män”, som då äntligen kan slippa få skäll.
Jeanet Corvinius,
ordförande, Byggcheferna
