Klimatmålet för 2020 ser ut att nås med nuvarande bedömning av den ekonomiska utvecklingen och med befintliga nivåer på klimatpolitiska styrmedel som exempelvis koldioxidskatten. Men för att nå regeringens vision om kraftigt minskade utsläpp till 2050 kan utsläppen utanför EU:s utsläppshandelssystem behöva minska med så mycket som 25 procent mellan 2020 och 2030. Det framgår av Konjunkturinstitutets årliga utvärdering av miljöpolitiken som publiceras i dag.
Perioden efter 2020 kräver både skärpta styrmedel och snabb teknikutveckling. Med kostnadseffektiva styrmedel går det att få större utsläppsminskningar till en given kostnad. Koldioxidskatten är det viktigaste styrmedlet för att minska utsläppen kostnadseffektivt utanför EU:s utsläppshandelssystem. Efter 2020 behöver skattehöjningar kombineras med stöd till forskning och projekt för utsläppsminskningar i andra länder. Subventioner kan i vissa fall motiveras från ett marknadsmisslyckande och åtgärder för att binda kol i skogen kan ha potential att vara kostnadseffektiva. Däremot bör inte målen för energieffektivisering och förnybarhet stramas åt i syfte att skärpa klimatpolitiken. Sådana mål fördyrar klimatpolitiken. Det gör även klimatmål för regioner och sektorer.
Energieffektiviseringsmålet till 2020 nås däremot inte utan ytterligare åtgärder. Energiskatten är det viktigaste styrmedlet för att nå energieffektiviseringsmålet, men skatten är inte kostnadseffektiv. Subventioner till energieffektivisering bör användas med försiktighet. Orsaken är att energieffektivisering inte är detsamma som minskad energianvändning på grund av den så kallade rekyleffekten. Rekyleffekten uppstår då energieffektivisering leder till ny energiefterfrågan som motverkar effektiviseringens energibesparande potential. Storleken på rekyleffekten beror på vilka branscher som energieffektiviserar och hur energieffektiviteten höjs. Om energieffektivisering införs med en kostnad blir rekyleffekten mindre än om energieffektiviseringen subventioneras.
Regeringens uppdrag i korthet
Konjunkturinstitutet ska producera kvalificerade samhällsekonomiska analyser som förbättrar beslutsunderlaget för den svenska miljö- och klimatpolitiken. Myndigheten ska utarbeta en årlig rapport om miljöpolitikens samhällsekonomiska aspekter. Årets rapport fokuserar på klimatpolitiken.
