När arkitekten och samhällsbyggnadsforskaren Jerker Söderlind beskriver debatten om ett nytt Slussen skräder han inte orden. ”För mycket gnäll i samhällsdebatten”, skrev han nyligen i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet och slog fast att medborgarna borde bli bättre på att stödja politiker, som vill förtäta staden, och bygga ett nytt Slussen. Jerker Söderlind poängterar att nuvarande Slussen byggdes i en tid då massbilismen premierades. – Nu behövs något mer humant. Jag är positiv inför utvecklingen av det nya Slussen. Med förslaget har vi avvisat reaktionära krafter som bara vill bevara. Vi öppnar upp och skapar mer vattenytor, säger han till Byggvärlden. De som vill bevara nuvarande Slussen säger samma sak, att man ska bygga för människan och inte för bilen. Hur kan ni resonera på samma sätt och komma fram till så olika saker?</b> – Det är dösnack att dagens lösning är för människan och inte för bilen. Med det nya förslaget minskar till exempel antalet körfält. Dessutom: när jag förut bodde i Nacka körde jag alltid fel i Slussen. Den är fullständigt obegriplig, fortsätter han. Jerker Söderlind delar in motståndarna till det nya Slussen-förslaget i tre grupper. – Den första gruppen är emot all förnyelse. De går inte att prata med. Den andra gruppen är emot förnyelse av Slussen, eftersom det är ett monument över modernismen som de tycker om. De är mina ideologiska motståndare. Slutligen finns de som fått se bilder på ett förslag med fantasilösa glaslådor till hus. Det är människor som är emot slätstruken arkitektur, säger han. Den sista gruppen är Jerker Söderlinds vänner, anser han. Svensk arkitektur har drabbats av något han kallar för kartongsyndromet. Dagens arkitekter är oförmögna att rita annat än klumpiga skokartonger, som de klistrar glasskivor på. – De har ingen identitet och inget turistvärde. Skisserna på husen för nya Slussen är exempel på detta, men de byggs överallt. Ta till exempel nya Waterfront Building ett stenkast från Slussen. Ingen av de politiker jag pratat med är nöjd med hur det blev. Tyvärr leder det också till att folket får en misstro mot nya projekt, politiker och arkitekter. Men var kommer syndromet ifrån?</b> – Sverige har arkitekturskolor med ett mycket smalt estetiskt program. Och det är en ängslig bransch med låg tolerans mot oliktänkande, säger han. För att bemöta protesterna mot Slussen, och mot liknande stora byggprojekt i Stockholm, kan politikerna göra flera saker. – Bygg flera och mindre hus på Slussen med varierad utformning. Ta ut svängarna. Egentligen borde någon som Lars Vilks formge ett hus på Slussen. Sedan ska vi inte ha en detaljplan som låser byggnaderna redan nu. På 1800-talet byggde man först gatunätet, sedan husen. Det ledde till en levande stad. Byggs husen i efterhand och allteftersom blir det mer variation, säger Jerker Söderlind.
