”Knepiga människor ställs framför dig för att du ska ha något att öva på!” brukar jag få höra från min kloka mor om jag beklagar mig över någon som inte betett sig riktigt som jag skulle vilja. Det är ju sant såklart. Men frustrerande.
Kanske gäller detta även andra fenomen än människor. Året har ju helt klart inletts med minst sagt knepiga omständigheter. Knepig väderlek med stormen Alfrida som svepte förbi och lämnade strömlöshet och skogar som plockepinn efter sig. Knepig regeringsbildning där envishet, frustration och besvikelse verkar vara ledord. Och så det ständigt lika aktuella januarifenomenet – ytterst knepiga nyårslöften. Här ska bantas, tränas, struktureras, städas och förnyas till oigenkännlighet.
Även bygg- och fastighetsbranschen står inför en del knepiga utmaningar och jag kan ana att det var fler än jag som önskade att man kunde få stanna hemma med ett lagom svårt 1000-bitarspussel framför brasan och Ivanhoe eller någon annan gammal klassiker på tv:n i bakgrunden i några dagar till när ledigheten började närma sig sitt slut. Istället har de flesta av oss fått återgå till jobbet och en helt annan typ av 1000-bitarspussel bestående av projekt med verkliga förutsättningar och en uppställning av med- och motspelare med olika grad av knepighet.
Så vad gör man för att ta sig förbi de hinder man ställs inför? Med en lagom blandning av envishet och ödmjukhet kommer man oftast en bra bit. Envishet som i att tro på sig själv och att inte ge upp för att det börjar ta emot, men i kombination med ödmjukhet inför sina begränsningar. Där kan även ett visst mått av självinsikt komma väl till pass. Kunskap om sin okunskap så att säga. Att veta och kunna medge när det är dags att låta någon annan i organisationen hjälpa till eller ta över. Eller rent av ta in kompetens utifrån. Från juristhåll kommer samma gamla tips som alltid: avisera, reklamera och dokumentera! Helst fort och rätt. Där finns både energi, tid och pengar att spara.
På ett eller annat sätt brukar ju saker ändå lösa sig. Strömlösheten efter Alfrida har avtagit bit för bit och vägar röjts fram efter fallna träd. Vi har äntligen, efter 131 dagars väntan, fått en statsminister och i skrivande stund verkar även en regering vara på väg att falla på plats. Och att döma av antalet personer på gymmen och erbjudanden om extrapris på kvarg och torsk i affärerna så verkar även nyårslöftena ha sjösatts i relativt stor omfattning. Vad det sistnämnda väl leder till kan man bara gissa, men man får i vart fall hoppas att självinsikten hos gemene man har tilltagit framåt vårkanten.
Vad gäller byggbranschen påverkas den på ett eller annat sätt av ett stort antal av de punkter i överenskommelsen som möjliggjorde att riksdagen till slut kunde släppa fram en statsminister. Om dessa punkter, liksom alla avlagda nyårslöften, omvandlas till verklighet återstår att se men hoppet om en gynnsam utveckling för branschen under kommande år lever. Och oavsett utfallet av överenskommelsen hoppas jag att de välanvända juristråden några rader upp kan komma väl till pass. Aldrig blir vi jurister så nöjda som när en klient med en uppseglande tvist svarar ”javisst, titta på det här mailet/sms:et/protokollet!” på frågan om det finns någon bevisning för det som klienten påstår sig ha förmedlat till motparten. Visst låter det nördigt, men grunden till lyckan är ju att klienten just besparat sig såväl huvudvärk som ombudskostnader, och juristen är ett steg närmre att vinna tvisten.
”Nytt år, nya möjligheter” brukar man ju så käckt säga och nog verkar det som att det nya året kommer att ge oss möjligheter att öva på både det ena och det andra. Och glöm inte – mammor har alltid rätt.
Catharina von Scheele
Advokat
