Storkyrkan skrubbas kungligt ren

Utanpå ser anrika Storkyrkan i Stockholm ut som vanligt. Innanför portarna är läget allt annat än normalt. Byggställningar täcker golv-ytorna och en stor del av bänkarna står staplade på varandra. I den akustiska kyrkomiljön hörs ett dämpat, men ihållande sorl av specialiserade byggarbetare.

– Vi är runt 20 till 25 stycken som arbetar här. De flesta är målerikonservatorer. Det är jag också. Sedan finns det sten-, silver- och möbelkonservatorer på plats också. Samt assistenter och målare, förklarar Daniel Eggens på Ullenius Ateljéer.

Ullenius Ateljéer har ansvaret för restaureringen av Storkyrkan inför bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling i juni. Att städa en kyrka från 1200-talet är definitivt inte samma sak som att städa en lägenhet eller villa. Silveraltare, predikstolen och kungsstolarna ska putsas och, i en del fall, retuscheras. Dessutom ska kyrkbänkarnas marmorering förbättras.

– Men det är inte bara de fasta inventarierna som ska göras i ordning. Även väggar, valv och pelare rengörs, förklarar Daniel Eggens.

Till sin hjälp har konservatorerna bland annat specialiserade dekorationsmålare och en lång rad hjälpmedel. För att rengöra silveraltaret används tops och bomull. Till de större väggytorna utan muralmålningar används en speciell rengöringssvamp.

– Kalkmålade ytor som är dekorerade torrengör vi med en vetedeg. I princip skulle vi kunna använda Skogaholmslimpor, men det drar lätt till sig ohyra. Nu använder vi oss av en deg som är mer som en giftig trolldeg. Man kan säga att vi suddar bort smutsen med den, säger Daniel Eggens.

Budgeten för upprustningen ligger på cirka 14 miljoner kronor, inklusive kostnader för en uppgradering av orgeln och ljuset. Projektet finansieras av en kyrkantikvarieersättning på nio miljoner kronor samt av stiftsbidrag och fonder.

– Man får mycket för pengarna. Det handlar ju om stora kulturvärden i form av en stor kyrka med många utsmyckningar. På så sätt är den lite otypisk i Sverige. Men det är ju huvudkyrkan, från 1200-talet, i huvudstaden. Så det är kanske inte så konstigt att det finns stora skatter här, säger Daniel Eggens.

Senaste gången en liknande upprustning av kyrkan ägde rum var i mitten av 1950-talet.

– Det är rätt länge sedan och det märks att en renovering behövs. Sedan är det ett bra klimat härinne så det är förhållandevis välbehållet, säger han.

Under Byggvärldens rundtur passeras en av kungsstolarna. Två av Daniel Eggens kolleger fyller i den anrika möbeln med akvarellfärg.

– Det fungerar utmärkt. Sedan fäster vi färgen med ämnen som man inte kan köpa var som helst, säger han och betonar att det inte handlar om en omförgyllning.

– I Sverige har vi en tradition av att vara varsamma och omförgyller ej. Vi låter patinan skina, säger han.

Trots varsamheten är det pågående projektet i Storkyrkan inte okontroversiellt. Emelie Simmons, kommunikationschef i Stockholms domkyrkoförsamling följer med på rundturen och fyller i med en anekdot.

– Arbetet här väcker blandade reaktioner. En man som kontaktade oss var arg för att vi nu tar bort patinan. ”Men det är ju dammet vi tar bort”, sade jag. ”Det är just det som är patina.”, replikerade han.

Högst upp på byggställningarna, ungefär tio meter upp i luften, märks skillnaden mellan gamla och uppfräschade delar extra tydligt. De delar som konservatorerna ännu inte har hunnit med är betydligt mörkare och dovare i färgskalorna.

– Smutsen är framförallt sot från alla levande ljus, säger Daniel Eggens.

Upprustningen av Storkyrkan genomförs som en generalentreprenad med Daniel Eggens som platschef.

– Sedan hjälper jag till med en hel del arbete också, till exempel med att laga sprickor, säger han.

Arbetet i Storkyrkan pågår april ut. Kyrkan öppnas för allmänheten igen den andra maj.