Eftersom jag har rötterna i norra Finland är jag av naturen butter, tystlåten, lätt självmordsbenägen samt en grundmurad pessimist. Därför är det med stigande förvåning jag konstaterar att jag i allt högre grad placerat mig själv i skaran av optimister gällande den ekonomiska utvecklingen i världen i allmänhet och Sverige i synnerhet.
Det är annars lätt att med en lätt underdrift konstatera att den svenska ekonomin inte mår särskilt bra just nu . Tillväxten sjunker som en sten, arbetslösheten stiger och till det ska dessutom läggas sjunkande priser, det vill säga deflation. Internationellt börjar det dock komma allt fler signaler om att konjunkturfallet är på väg att bottna ur.
Olika typer av snabba indikatorer, som exempelvis industrins inköpschefsindex, har vänt upp och hushållens tillförsikt inför framtiden börjar så smått också att återvända. Med det sagt är det givetvis ändå långt, långt kvar tills vi får se en mer normal konjunktur.
Sverige släpar dock efter i den här mer positiva utvecklingen. Det viktigaste skälet till detta är givetvis vårt extrema exportberoende som förvisso är en frälsning i goda tider men som också tynger oss rejält den dagen världsekonomin vänder ner. Men även hushållen är ytterst återhållsamma just nu. Enligt prognoserna ska hushållen i år spara cirka 15 procent av sina inkomster vilket är internationellt sett extremt högt för en utvecklad ekonomi och dessutom ett högre sparande än under den senaste krisen i början av 1990-talet.
Att investeringsviljan falnar i det här klimatet är föga förvånande och därför är också byggindustrin, som länge höll emot i den här lågkonjunkturen, numera den mest pessimistiska av alla branscher.
Vilka är då ljuspunkterna? De räntesänkningar som genomförts börjar nu bita ordentligt. Visserligen försöker bankerna i vanlig ordning skörta upp sina kunder genom att höja marginalerna i svåra tider men räntan ut till kund har ändå i de flesta fall sjunkit rejält. Än viktigare, framför allt på det internationella planet, är att förtroendet på finansmarknaden är på väg att återvända vilket öppnar upp för ökad nyutlåning och smidigare finansiering för företag.
De finanspolitiska satsningar som gjorts börjar också få effekt. Ett land som Kina visar vägen och där är tillväxten på väg att återvända till i stort sett tidigare höjder. Och till allas lycka litar man den här gången mer på sin inhemska tillväxtförmåga än på exporten. Det här kan dra med sig hela regionen. De finanspolitiska paket som börjat rullas ut i andra länder lär inte få samma dramatiska effekt men ändå ge sitt bidrag till återhämtningen.
Att den amerikanska och brittiska bostadsmarknaden — krisens epicentrum — visar tecken på att bottna ut är också en viktig pusselbit.
För svensk del ser jag redan hushåll som börjar lätta lite på plånboken, bostadspriser som visar tecken på att stiga och en varselvåg som mattats av. Det skulle därför inte förvåna om jag redan om några månader kommer att vara omsprungen av diverse optimister och ha återvänt min till min mer normala plats i pessimisternas skara. För vi ska inte hoppas på för mycket. Då kan det lätt gå fel ännu en gång.
Pekka Kääntä
… är fondförvaltare vid Thenberg fonder.
