Floden av nya svenska deckare fortsätter till synes oförminskat. Det svenska deckarundret gör att bokhandlarna översvämmas av spänningsböcker från nya författare som känt behov av att få skriva ur sig alla otäckheter de går och bär på.
Det var ett antal år sedan jag blev riktigt deckarbiten. Då var utbudet av nya deckare minsann inte lika stort som idag. Istället fick jag då plöja igenom äldre svenska deckare som Maria Langs och Stieg Trenters klassiska böcker. Stieg Trenters pusseldeckare var favoriter där olika ledtrådar lades ut så att det ibland var möjligt för mig att själv lösa mordgåtan, innan den rafflande upplösningen! En av de första Stieg Trenterböckerna jag läste hette Som man ropar efter det gamla ordspråket ”som man ropar (i skogen) får man svar”. Eftersom jag tycker att ordspråk inte alltid är så lätta att förstå sig på ̶- att gråta krokodiltårar trodde jag länge bara betydde att någon var mycket ledsen och grät floder ̶- kommer jag ihåg att jag här fann ett ordspråk som jag kunde använda mig av. Det betyder helt enkelt att man får samma slags svar eller bemötande som man själv brukat till någon.
Ordspråket är just nu högaktuellt eftersom jag ägnar mig åt att hjälpa till att granska förfrågningsunderlag som beställare skickar ut för att få in anbud från olika entreprenörer. Vid upphandlingar av byggentreprenader som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter där upphandlingslagarna LOU och LUF ska tillämpas gäller den grundläggande EU-rättsliga principen om transparens som bl.a. innebär att förfrågningsunderlaget ska vara förutsebart, alltså vara klart och tydligt formulerat och innehålla alla krav som ställs.
Om en beställare vill ställa krav på anbudsgivare och på den byggentreprenad som ska upphandlas är det möjligt att göra det inom upphandlingslagarnas ramar. Om beställaren istället väljer att gå ut med otydliga förfrågningsunderlag som leder till avtal i vilka beställaren accepterar priser som ger orimligt höga kostnader för viss vara som t.ex. stödstrumpor är det i grund och botten inte leverantörens ansvar utan istället beställarens.
Många seriösa anbudsgivare försöker hantera oklarheter i förfrågningsunderlag genom att under anbudstiden ställa frågor till beställaren för att få svar på vad som verkligen efterfrågas i den fromma förhoppningen att undanröja motstridiga eller oklara uppgifter. Även om många beställare snällt besvarar frågorna finns det andra beställare som har tagit för vana att besvara frågor med ett intetsägande ”Se förfrågningsunderlaget”. Den beställaren kan enligt min uppfattning inte återkomma efter genomförd upphandling och klaga på att en leverantör har spekulerat i priser eller inte haft med kostnader för varor, tjänster eller arbeten som inte tydligt angivits i förfrågningsunderlaget.
Att läsa förfrågningsunderlag ska faktiskt inte vara som att läsa pusseldeckare där man ska leta efter ledtrådar för att lösa mordgåtan och till slut komma fram till det olidligt spännande svaret på frågan vem som är mördaren, eller rättare sagt hur anbudet ska se ut. Oklarheter och otydligheter i förfrågningsunderlag gagnar ingen utan leder bara till dåliga avtal för både beställare och leverantörer. För detta bär i första hand beställarna ansvaret – Som man ropar får man svar.
Viktoria Edelman
Advokat
Andersson Gustafsson Advokatbyrå
