Det var när Peab Sverige AB 2005 höll på att med grävmaskin schakta en rörgrav vid Tegskyrkan i Umeå, som olyckan hände. Det råkade vara skyddsombudet som stod i gropen när ett sandskikt rasade ner och han begravdes till midjan i sand och vred knäet illa. Skyddsombudet och den arbetskamrat, som grävde loss honom, hade turats om att vara nere i gropen.
Kammaråklagare Kjell Janneson åtalade både Peabs platschef och skyddsombudet för arbetsmiljöbrott i december 2008.
— Jag vill få det prövat hur långt skyddsombudets ansvar skulle räcka, sa han i Arbetarskydd nr 3/2009.
Åklagaren menade att platschefen hade varit på arbetsplatsen på morgonen och sett att de grävde på fel sätt. Men han var inte där när olyckan hände och såg inte att förhållandena blev ännu sämre. Det var däremot skyddsombudet, som alltså kunde se att jorden blev alltmer uppblandad med sand.
Är jorden tätt packad kan lutningen ner i gropen vara 60 grader — högst. Är det mer sand, säger Arbetsmiljöverkets föreskrifter att det får vara högst 40-45 graders lutning. Skyddsombudet och hans arbetskamrat grävde med nästan lodräta väggar och la schaktmassorna nära kanten, menade åklagaren.
Skyddsombudet var sjukskriven i sex veckor och är sedan länge tillbaka i arbetet. Han avböjde sitt fackförbunds erbjudande — han är medlem i Byggnads — att föra hans talan och ville att Peabs ombud också skulle ta sig an hans fall. I övrigt vill skyddsombudet inte uttala sig förrän när domstolen sagt sitt, skriver Arbetarskydd.
Visst har arbetsgivaren ansvar för arbetsmiljön, men vad gäller om det bara är skyddsombudet och en arbetstagare på plats och kan se när arbetsförhållandena blir sämre? Det handlar rättegången om i dag.
Maria Steinberg, som är doktor på skyddsombudsrätt, befarar att ingen vill bli skyddsombud i det fall det skulle bli en fällande dom.
Elisabet Örnerborg / Arbetarskydd
Läs fler nyheter på www.arbetarskydd.se
