Den nybyggda privatvillan i Stockholms inre skärgård är allt annat än det man förväntar sig. Arkitekterna har lekt med byggnormerna och skapat ett nytt modernt uttryck.
– Det som ser staplat ut är inte staplat, säger arkitekt Daniel Johansson på Byggfenomen.
Arkitekterna på Byggfenomen beskriver huset som en ”Tetris-upplevels”, eftersom det kan föra tankarna till det kända dator- och TV-spelet som går ut på att ordna olika fallande figurer. Huset ser ut som block har fallit ner lite hur som helst och fasaden består av olika öppningar, skikt och lager. Betong och obehandlad furu framträder på ytan mot en inre fond av mörk genomfärgad fibercement.
– Det som ser staplat ut är inte staplat, det är bara ett ornament, en list i den platsgjutna betongen som krävde en enorm precision för att få till. Träfasaden är retligt lik betongen men kommer såklart att försvinna långt innan. Fibercement är i likhet med glasytor och andra plana vertikala ytor ganska skallöst. Man läser inte nödvändigtvis ihop skivorna med plankbredd eller något annat som ger skala, berättar Daniel Johansson, arkitekt på Byggfenomen.
Husets idé är att vända på det förväntade och överraska. En slags protest mot att allt byggande ska vara mätbart, rationellt och tydligt. Under byggtiden kallade de projektet ”180 meters of neo-romanticism”.
Det finns också en mer bildlik koppling till en av romantikens hörnstenar, ruinen. Innanför den yttre fasaden av furu sitter växtlådor med klätter- och hängväxter som med tiden kommer att leta sig ut mellan skarvarna. Likt en sytråd kommer växterna sy ihop de olika delarna.
BM Byggmontage har uppfört villan.
