För en tid sedan skickade jag ett dolt meddelande till en av mina FB-vänner. Hon hade lagt ut sin besvikelse över arbetsgivaren som öppen kommentar. En omorganisation hade degraderat henne som chef och (så klart) var hon den enda kvinnliga chefen på stället. Förmodligen en helt relevant och underbyggd besvikelse. Men akta dig, skrev jag. Det kan uppfattas som illojalt — eller åtminstone kan framtida presumtiva arbetsgivare dra öronen åt sig.
Vad får man då blogga om och vad får man inte säga om sin arbetsgivare offentligt?
Som vanligt är svaret långt ifrån glasklart.
Den senaste tiden har McDonald´s uppsägning av en ung tjej i Örebro väckt uppmärksamhet. Hon skrev nedsättande kommentarer om arbetsgivaren på Facebook och miste jobbet. En duktig medarbetare enligt hennes arbetsgivare, men vad hjälpte det?
En som däremot fick behålla jobbet var den sjuksköterska på Karolinska som fick för sig att lägga ut operationsbilder på nätet. Hur kul är det att lägga sig under kniven när man riskerar att få sin uppskurna mage utfläkt för svenska folket? Namnen framgick inte, men det var helt klart vilket sjukhus det handlade om.
En varning räckte för den anställda. Som utomstående kan man ju tycka att det bristande omdömet var allvarligare än den unga McDonalds-anställdas.
En regel är tydlig. För att en arbetsgivare ska få reagera med uppsägning eller avskedande måste illojaliteten vara skadlig för arbetsgivaren. Dessutom måste den anställda förstå det och uppsåtligen vilja skada. I fallet med den fotograferande sköterskan gick det att skylla på ungdom och oförstånd. Därmed klarade hon sig.
För att slippa alla missförstånd: du som är arbetsgivarerepresentant bör göra klart för medarbetarna vad som inte är okej.
Till exempel: Det är inte okej att sprida negativa omdömen om verksamheten offentligt, även om du gör det humoristiskt. Vi vill att våra kunder ska tycka om oss.
Eller: Det är inte okej att missbruka patienternas förtroende genom att fota dem när de hjälplöst ligger sövda på operationsbordet.
Inom journalistbranschen har Sveriges Radios bloggpolicy debatterats den senaste tiden. Man kan tycka vad man vill om att bolaget vill att medarbetarna ska framstå som opartiska, i enlighet med hela företagets policy. Men en sak är nog säker. Det ska mycket till innan någon av SR:s eventuellt bloggande, eller facebookande medarbetare kommer undan med att förvånat spärra upp ögonen och påstå sig inte känna till reglerna.
