Oppositionens partiledare och språkrör talar om att bygga nya banor och tåg som, enligt en utredning till regeringen, kan köra i hastigheter upp till 320 kilometer i timmen. Det är jämförbart med genomsnittsfarten 327 kilometer i timmen, som man för några månader sedan körde i Kina under invigningen av en ny 100 mil lång järnväg. Sådana farter blir knappast möjliga i Sverige, även om tågen har resurserna. För de banor som oppositionen tänker bygga, liksom de sträckningar som tidigare utretts, är av helt annat snitt än den kinesiska järnvägen eller höghastighetsbanorna i Frankrike, Spanien och Japan. Svenska politiker och järnvägsutredare talar om banor som går genom städer och tätorter, genom tunnlar och över broar, banor där tågen gör stopp vid stationerna inne i städerna. Några av de ”höghastighetsbanor”som oppositionen nu vill bygga är till och med längre än de äldre. Den nuvarande sträckan Stockholm-Malmö är cirka 60 mil, den föreslagna sträckningen är fyra mil längre. I Frankrike, Spanien, Japan och Kina försöker man bygga en höghastighetsbana så rakt och kort som möjligt – utanför städer och tätorter, på billig mark som är lätt att bygga på. Tunnlar undviks, liksom broar. Samtidigt behåller man de gamla banorna i Europa. De används bland annat som anslutningsspår till höghastighetsbanorna. -?Inget svenskt parti har någonsin föreslagit verkliga höghastighetsbanor och tåg. Ingen svensk utredning har vågat lägga fram det, säger en svensk järnvägsutredare, som inte vill framträda med namn. Den svenska ”höghastighetsbanor” som hittills diskuterats påminner om dem som byggts i Tyskland under senare år. En av dessa banor i Tyskland går mellan Hamburg och München, en sträcka på 80 mil som tåget kör på ungefär sex timmar.
”Vi bygger höghastighetsbanor om vi vinner valet”, påstod de tre oppositionspartierna i ett utspel i veckan.Men i en internationell jämförelse är hastigheten inte så hög.