Nyheter

Så ska asbestfusket stoppas

Över hälften av alla asbestsaneringar är olagliga och utförs av oseriösa företagare. Nu införs ett nytt system för att få stopp på det farliga fusket.

Det är inte bara de som river asbest som utsätts för livsfara. – Gör man inte rätt, kan de farliga asbestfibrerna spridas i huset. De boende riskerar att inandas asbest. Dammet kan ligga kvar i flera år, säger Bengt Christensson, yrkeshygieniker och arbetsmiljöexpert på Svenska Miljöinstitutet IVL. Renoveringsvågen innebär att det rivs i tonvis med gammal asbest på ett hälsovådligt sätt. Ofta av okunnighet. Men en avsevärd del, upp emot hälften enligt seriösa saneringsfirmor, är direkt fusk. IVL arbetar tillsammans med Sveriges Byggindustrier, riv- och saneringsentreprenörernas branschorganisation och Byggnadsarbetarförbundet på att ta fram ett förslag till upphandlingsavtal. I dag är det ofta enbart lägsta pris som gäller. Kontrollfunktionerna i avtalet ska förhoppningsvis skrämma bort oseriösa aktörer. Kraven gör det också enklare för beställaren att kontrollera att saneringen är riktigt gjord. Nästa år ska det nya avtalsförslaget vara klart. För att få riva asbest måste man söka tillstånd hos Arbetsmiljöverket. De senaste fem åren har antalet ansökningar ökat från 6 600 till 11 000, men Jan Swedberg, biträdande tillsynsdirektör på Arbetsmiljöverkets Göteborgsdistrikt, säger att det finns en stor svartzon som går dem förbi. – När asbest var som mest aktuellt var byggbranschen uppdaterad. Nu verkar kunskapen till stora delar ha försvunnit. En som konstaterar detta med ilska och bedrövelse är Rolf Ählberg. Han var ny, stridbar arbetsmiljöombudsman på Metall och den som tillsammans med LO-läkaren Anders Englund slog larm i tidningen Metallarbetaren och drog i gång kampen mot asbest på 1970-talet. – Vi var första landet i världen med förbud mot nyanvändning av asbest. Det skedde inte utan strider, motståndare var såväl industrin som tjänstemän på dåvarande arbetarskyddsmyndigheten liksom ledande yrkesmedicinare med fina titlar. Då var vi ett föregångsland, massor av utländska besökare ville lära sig hur vi hanterade asbesten, säger Rolf Ählberg. – I dag ser det ut vara rena anarkin, när det gäller att sanera gammal asbest. Det finns asbest överallt. I badrum lurar det i kakelfix och mattklister, i rörskarvar och rörböjar. Man kan bara upptäcka den genom labb-analyser. Den syns inte. Den luktar inte. När man river asbest lösgörs fibrerna och bildar damm. Det kan vara dödligt farligt att inandas. Man kan vara ganska säker på att asbest finns i hus byggda före 1976, då det första förbudet kom. Under 70-talet kom successivt ersättningsmaterial. Under en övergångsperiod förekom ofta asbesthaltiga och asbestfria produkter parallellt. Det innebär att det kan vara blandad kompott i ett hus: att ett badrum inte innehåller asbest är ingen garanti för att resten är fritt. När renoveringen av miljonprogrammet brakar loss på allvar rör det sig om cirka 840 000 lägenheter och 400 000 småhus.