Varför riktas allt fokus hela tiden mot produktionsfasen när vi pratar om produktivitet? Det är inom projekteringen vi kan göra störst skillnad, skriver Nima Assadi, konsult inom verksamhetsutveckling och samhällsbyggnad, i en debattartikel.
Om vi tar det sistnämnda brukar det däremot inte skilja så mycket mellan åren. Jag kan intyga att energin ofta är hög – men vad gäller ta vara på möjligheter är min uppfattning att vi i branschen är alldeles för dåliga.
Ingen läsare av den här tidningen lär ha missat 2018 års trendslogan: ”vi behöver bli mer produktiva”. Vi måste ha längre arbetstider på våra byggarbetsplatser säger någon. Det kommer bli bättre med montagerobotar säger en annan. Förstå mig rätt, jag är en förespråkare av båda alternativen – jag undrar bara varför allt fokus hela tiden måste riktas mot produktionsfasen varje gång vi pratar om produktivitet. Är det för att de första åtta bokstäverna är samma i både produktivitet och produktion?
Störst skillnad kan vi göra i projekteringen. Det är i detta skede vi tar fram produkten vi ska bygga samt planerar för hur byggandet ska gå till. Självklart kommer längre öppettider på våra arbetsplatser resultera i att det blir mer saker gjorda på veckobasis. Men att ta fram kompletta produktionshandlingar och att använda platsbaserad tidplanering (samt följa den) är två faktorer med betydligt större genomslagskraft.
De flesta byggare hävdar nog att de minsann alltid ritar klart och att detta är ett område som är kvalitetssäkrat sedan länge. Men stämmer verkligen påståendet vid erfarenhetsåterföringsmötet när det färdiga projektet ska utvärderas? Efter en stunds fundering brukar sanningen vara ”nej”.
Vad gäller tidplanering så brukar följsamhet till tidplan i de flestas ögon vara samma sak som en bra tidplanering. Att kritiskt granska och med hjälp av enkla fakta optimera planeringen känns väldigt avlägset.
Ett vanligt punkthus har en yta på cirka 400 kvadratmeter per plan, multiplicerat med fem våningar så har vi helt plötsligt 2000 m2 där vi kan bedriva en effektiv produktion. Dessvärre finns det forskning som visar att över 97% av arbetsplatsens yta i snitt står tom. Låt oss inte låsa oss vid siffran. Det finns såklart förklaringar; gigantiska bodetableringar, säkerhetskrav och trångt i bygghissen för att nämna några. Men vi kanske kan enas om att det ändå finns potential, om inte 3000% så i alla fall några? PING till alla direktörer, kunder och aktieägare!
Att justera arbetssättet, och med det utfallet, i en projektering är betydligt enklare och mer effektivt än att jaga produktionspersonal med blåslampa. Jag vet att projektering och produktivitet bara har de tre första bokstäverna gemensamt – men kan det ändå finnas förståelse för att bättre förutsättningar kan leda till en högre grad av effektivitet?
Eller ska vi börja kalla det projektivitet? Det är ju ändå hela projektet vi vill effektivisera.
Lyft blicken – vi ska springa smartare, inte nödvändigtvis fortare.
Att plocka lågt hängande frukt kanske låter kanske som en floskel – men vem har sagt att floskler inte funkar?
Nima Assadi
Konsult inom verksamhetsutveckling och samhällsbyggnad,
driver podcasten Hela Kedjan
