”Olyckan det värsta jag varit med om”

När raset inträffade var Maria Lidström på semester i Småland. Hon fick ett telefonsamtal från en kollega som ropade och skrek.

– Han ser hur kranen svajar och är jätteupprörd, berättar Maria Lidström.

Hon förstår inte riktigt vad kollegan säger, lägger på luren men ringer upp igen.

– Jag förstår direkt att jag måste tillbaka till Stockholm och ringer min familj som är ute och fiskar. Vi kom till Stockholm vid niotiden på kvällen och det var som en krigszon här.

Forsen Projekt har projekt- och byggledningsuppdraget för utbyggnaden av Kista Galleria. Dagen efter olyckan undrade alla vad som skulle hända. Arbetsmiljöverket stängde bygget.

– Vi blev en organisation i kris, alla mådde dåligt och började tappa självförtroendet.

Maria Lidström lade stor kraft på att coacha och peppa medarbetarna. Det blev många möten för att medarbetarna skulle få prata av sig. De anställda fick möjlighet att träffa en psykolog, vilket även Maria Lidström gjorde ett par gånger

– För mig hjälpte inte det. Det var för generellt hållet, och när man kom in på byggspecifika detaljer förstod inte psykologen. För mig hjälpte det mer att prata med kollegor och den ledarskapscoach som jag redan gick hos. Där fick jag hjälp att bolla, prioritera och sortera, berättar hon.

Maria Lidström lade mycket tid på att kommunicera med beställaren Kista Galleria, att planera, göra omprioriteringar och räkna på ekonomin. Hon mådde själv dåligt men kopplade bort känslorna för att fokusera på uppgiften.

– Men sen kom en kväll i oktober när jag blev så trött. Jag tänkte ”nu faller jag ihop och blir en blöt fläck på golvet.” Men på morgonen när jag vaknade kände jag att jag måste gå stärkt ur det här.

Den natten blev ett slags vändpunkt. På morgonen kände hon sig härdad, som om hon hade fått skyddande fiskfjäll på huden.

– Det var så mycket kritik och media och man kände sån skuld. Men efter den natten rann allt vad folk sa bara av mig, berättar hon.

Det är första gången som Maria Lidström är projektledare över ett så stort, komplext och föränderligt projekt. Men hennes sätt att leda projektet har gett henne en nominering till priset Årets byggchef. ”En riktig chef när allt sätts på det yttersta” skriver den kollega som har nominerat henne.

Raset orsakades av att en avväxlingsbalk gavs ett allt för smalt liv. I förfrågningsunderlaget var livmåttet angivet till 25 millimeter, men ändrades hos konstruktionsfirman Cremona till 7 millimeter. Den slutliga balken som producerades efter raset fick ett 25 millimetersliv — ett väl tilltaget mått enligt bedömare.

– Att ett fel slår igenom ända till produktion och montage är ofattbart och extremt ovanligt, säger Maria Lidström.

I början av september hade man jobbat ikapp förseningen efter raset. Men den 11 september upptäcktes att en balk på bygget höll på att vrida sig. Då stoppades bygget igen och Ruukki projekterade om allt.

I dag, när byggprojektet är i slutskedet, är Maria Lidström stolt över att hon klarade av den enorma press som raset innebar.

– Det var en stor psykisk press att klara de ordinarie arbetsuppgifterna och de extraordinära. Men vi lyckades inviga samma datum som vi hade bestämt två år tidigare.

Hon känner också tacksamhet gentemot tjänstemän, hantverkare och beställare:

– Det här fantastiska gänget har gjort att vi har kunnat lyckas trots olyckans stora påverkan tidsmässigt och emotionellt. Alla har kämpat så mycket och lagt sin själ i det här. Och vi har haft en tydlig och engagerad beställare, säger hon.

Själv upplever Maria Lidström att hon har blivit mindre mottaglig för kritik efter olyckan. Hon känner sig starkare och självsäkrare.

– Och jag vet att alla mynt har två sidor.

Men hon tänker på olyckan varje dag. Hon får tårar i ögonen när hon berättar om änkan och de två barnen som förlorade sin pappa i raset.

– Prästen tog hit frun dagen efter olyckan. Hon satt här i vårt fikarum med barnen och grät. Hennes lidande var fruktansvärt. Det är det som är så fruktansvärt, att den familjen har blivit splittrad.