Ny kompetens tas in när det franska specialistföretaget Vinci bildar konsortium med Skanska. Man satsar stora resurser på att, med avancerade metoder, undersöka åsens geologi. Det fortsatta tunnelbyggandet planeras på ett helt annat sätt än tidigare. Och man antar särskilda program för att granska och kontrollera miljö- och andra effekter. Alternativa byggmetoder utreds och Skanska-Vinci och Banverket kommer överens om att beställa en skräddarsydd borrmaskin från tyska företaget Herrenknecht. Den tidigare byggmetoden med ”öppen” sprängning och schaktning ska bara användas undantagsvis. I stället ska tunneln ”linas, förstärkas och tätas med prefabricerade tunnelelement av betong”. Och innanför de halvcirkulära betongelementen ska man fästa en plastduk som inte bryts ner på åtminstone hundra år. Det allra svåraste avsnittet, den så kallade Möllebackzonen, måste dessutom frysas för att få stopp på det extrema vattenflödet för att kunna injektera och förstärka berget. Frysningen, som görs från en smalare pilottunnel genom Möllebackzonen, anses vara ett av de svåraste jobben i hela tunnelpojektet. Man precisionsborrar hundra meter långa hål horisontellt in i berget med en metod som hämtats från den havsbaserade oljeindustrin. Sedan för man in rör i hålen och sprutar in kylvätska. De tyska borrmaskinen, som togs i bruk 2005, är egentligen en hel tunnelfabrik på räls. Den kan köras i ”öppet” respektive ”slutet” läge – tät som en ubåt. En kombimaskin, som klarar hårt berg likväl som rena sörjan, en maskin som fungerar som plattform för injekteringar och förstärkningar och varifrån man monterar betongelement och plastduk. Maskinen har dock stått still rätt ofta, eftersom borrhuvudet tagit stryk och slitits snabbare än någon förväntat sig. Först i somras, veckorna före genombrottet där Kraftbyggarnas Hallborr körde fast, hade Skanska-Vinci fått upp det tempo maskinen borde kunna hålla.
