Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke, tycker det är dags att öka tempot i arbetet mot arbetslivskriminalitet.
Den 15 september 2021 förändrades debatten om arbetslivskriminalitet. Det var då som Byggmarknadskommissionen presenterade sin nulägesanalys på DN debatt. Baserat på den kartläggning som kommissionen gjort valde man att tala klarspråk: ”Inget tyder på att fusket är mindre i företag med kollektivavtal än utan. Det är heller ingen skillnad mellan större och mindre företag”.
Studien som inriktade sig på östeuropeiska bolag konstaterade att fusket med löner, inkomstskatter och sociala avgifter är så utbrett att det allvarligt snedvrider konkurrensen och utgör ett hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen samt de företag som vill göra rätt för sig.
Sedan dess har också ett antal goda initiativ tagits. Den förra regeringen tillsatte en särskild delegation mot arbetslivskriminalitet som förefaller arbeta metodiskt. I våras presenterade regeringen 45 initiativ med syfte att gå djupare i olika delfrågor. Talande nog adresserar 20 av dessa byggbranschen. Byggföretagen och Byggnads har gemensamt tillsatt en åtgärdskommission. Rent allmänt kan man notera att de större företagen i dag har saken på radarn och tar problemen på klart större allvar än tidigare.
Som exempel gör de större företagen i dag skillnad på arbetsplatskontroller, som syftar till att säkerställa identitet samt korrekt hantering av personalliggare, och bolagskontroller med syfte att följa upp efterlevnaden av löner, skatter och trygghetsförsäkringar. Det rör sig alltså i rätt riktning. Men, om ska vi vara ärliga, återstår oerhört mycket innan vi ens är i närheten av ett fungerande kontrollsystem. Tre exempel:
Utifrån de drygt 50 fördjupade bolagsanalyser som Veidekke utfört kan vi se ett systematiskt fusk med registrering av 70, 88 och 100-procentare. Så gott som alltid utgör andelen 70 procentare cirka 25 – 40 procent av arbetsstyrkan. De som har 100 procent av kollektivavtalets grundlön kan räknas i fåtal procent. Trovärdigt?
Fusket med A 1-intyg är av samma omfattning. Vid en kontroll av bolagets årsredovisning samt uppgifterna i utstationeringsregistret är det uppenbart att man inte uppfyller rådande undantagsregler.
Den som via utstationeringsregistret kontrollerar om företag som driver projekt med fast driftsställe betalar inkomstskatt blir bedrövad. Fusket med inkomstskatter är monumentalt.
Det är alltså uppenbart att dagens kontrollsystem inte fångar de verkliga problemen. Att enbart kontrollera om företag har kollektivavtal, registrerar i Lösen och FORA och har A 1-intyg är närmast meningslöst om man inte också jämför lämnade uppgifter mellan olika system och gör seriösa utredningar. Där saknar så gott som alla företag kompetens eller rätt verktyg. Tyvärr bedriver inte heller Byggföretagen, ID 06, Byggnads eller våra myndigheter ett systematiskt kontrollarbete som fångar den sortens problem vi talar om ovan. Väl medveten om att en och annan blir förbannad är det nödvändigt att vi kallar en stol för en stol. I nästa krönika kommer jag att berätta om hur Veidekke tar sig an dessa problem och hur ett effektivt kontrollarbete kan organiseras.
/Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke
