Det var när kommunen, sommaren 2007, skulle sälja den gamla kyrkskolan i Mörbylånga som det gick snett. I köpebrevet, som undertecknades av kommunen och köparen Niklas Gunhamn, fattades nämligen ett viktigt tillägg.
— Det gjorde att hela tätortens alla grönområden och tomma ytor, fick köparen som ny ägare, förklarar Tommy Herrloff.
Hur kunde detta inträffa?
— När köpekontraktet skrevs påpekade vi på kommunen till mäklaren att ett tillägg till fastighetsbeteckningen måste till. Men på själva köpebrevet, som sedan skickades in till Inskrivningsmyndigheten, saknades det ändå.
Till en början kom parterna överens om att kommunen skulle få köpa tillbaka marken, sammanlagt cirka 530 000 kvadratmeter, för en krona. Förutsättningen var att privatpersonen inte skulle råka ut för en saftig fastighetsskatt. Men det kunde inte ges några sådana garantier och i stället råddes parterna av Inskrivningsmyndigheten att skicka in en ansökan om rättelse. Rättelsen är nu inskickad och parterna väntar på resultatet, som i bästa fall kan komma innan julledigheten.
— Förhandsbeskedet är att det inte ska vara några problem, säger Tommy Herrloff.
Men hur fungerar det, måste ni fråga köparen om lov om ni till exempel ska fälla träd eller annat i parkerna?
— Nej. Vi har inte gjort det i alla fall och han har inte begärt det. Han är nog rätt glad att inte behöva ta ansvaret för detta. För man ska ju komma ihåg att ägandet av mark också innebär en massa ansvar. Men vi har klargjort att vi fortfarande tar på oss ansvaret för marken.
För köparen Niklas Gunhamn känns affären utagerad.
— Det jag har oroat mig för är ansvarsfrågan. Men kommunen har ju garanterat att de står för eventuella kostnader på husskador och annat, säger han.
Men du har inte haft planer på att bygga till exempel vindkraftverk eller simhallar eller något annat roligt?
— Så kan man nog inte tolka avtalet och jag tror inte att det är möjligt.
