Monstret i parken

Det räcker inte med nollgradigt när man ska göra en skulptur av is och snö. Minst sex minusgrader ska det vara.
— Annars blir det för rinnigt helt enkelt. Det är känsligt eftersom man bygger skulpturen lager för lager. Men så länge det är tillräckligt kallt är is ett väldigt lätt material att arbeta med, berättar Lennart Berg, som ansvarar för att Luleå varje år föräras med enorma isdjur.

Traditionen startade redan på 1980-talet då en före detta parkchef utbildade sig till landskapsarkitekt. Frågan var hur hans talanger skulle utnyttjas i ett klimat som större delen av året är täckt av snö och is.

— Det föll sig naturligt med isskulpturerna. Första året var det isbjörnar. Sedan har projektet utvecklats till att skulpturerna ska vara lekvänliga, och att de ska visa upp djuren i vår fauna, säger Lennart Berg.

Årets isutter väger 15 ton. För att hålla upp den enorma tyngden används ett skelett av trä, som också har fördelen av att inte vara värmeledande. För att ytterligare lätta på tyngden används tomma trälådor i skulpturen som luftbubblor.

Enligt Lennart Berg brukar det vara två till tre personer som under en veckas tid bygger isdjuren. När skulpturerna är klara målas de med vattenlöslig färg. Sedan läggs det på ytterligare ett lager vatten för att ge färgen lyster.

Har de som gör skulpturerna någon speciell utbildning?
— En kille som heter Hans Englund leder arbetet numera. Han verkar vara född med anlag för detta. Han är konstnärlig och händig.

Av alla djurskulpturer, vilken är din favorit?
— Som gammal älgjägare måste jag nog säga isälgen. Sedan var inte vargen fel heller. Det ska tydligen också ha varit en stackars siberian husky här i staden som blev spak varje gång den såg vargen.

Slutligen, nu har ni betat av en hel del djurarter, det kan inte finnas så många kvar att visa upp?
— Nja, jag hinner gå i pension innan det problemet uppstår.