I den nya rapporten ”Energieffektivisering — möjligheter och hinder” pekar Ingenjörsvetenskapsakademin IVA på att Sverige till 2020 kan minska energiförbrukningen med totalt 50 TWh per år. Det motsvarar energianvändningen i tre städer av Stockholms storlek. Men trots detta kommer minskningen troligen inte bli större än 15 TWh.
— Med dagens ambitionsnivå och ekonomiska incitament räknar vi bara med en effektivisering på 2 TWh för industrin, 8 TWh för bebyggelsen och 5 TWh för transporter. Alla sektorer kan alltså effektiviseras väsentligt mer genom nya kraftfulla åtgärder, säger Peter Nygårds, ordförande för Vägval Energi som står bakom rapporten.
IVA:s siffror är visserligen lovande, men erfarenheten visar att gapet mellan den tekniska potentialen och den verkliga besparingen som faktiskt genomförs är förvånansvärt stor.
— Varför görs inte de möjliga besparingarna? Vi vet inte riktigt varför ännu, kunskapen är för bristfällig. Det är en viktig fråga som det är värt att titta närmare på, säger Bertil Pettersson på Chalmers Energicentrum.
Störst möjligheter finns inom fastighets- och bostadssektorn där 33 TWh går att få bort. Men bara 8 av dessa terrawattimmar kommer att bantas bort med dagens politiska åtgärder. Det innebär att 25 TWh riskerar att frysa inne som kunde användas inom industrin. Rapportförfattarna pekar på att det är särskilt viktigt att energieffektivisera de slitna miljonprogramhusen när de nu ska renoveras.
— Den största potentialen för energieffektivisering finns helt klart inom bebyggelse, men det krävs kraftfulla styrmedel för att målet, säger Bertil Pettersson.
Frågan debatterades under ett seminarium i IVA:s regi under måndagen där såväl styrmedel, kompetensutveckling som informationsspridning stod i centrum.
— Information är klart underskattat — det går att uppnå mycket om folk får möjlighet att fatta kloka beslut, säger Per Bolund, riksdagsledamot för Miljöpartiet och medlem i IVA:s politikergrupp.
Han får medhåll av Ulrika Jardfelt, enhetschef för fastighetsutveckling på de allmännyttiga bostadsbolagens intresseorganisation Sabo, som även suttit med i energieffektiviseringsutredningen.
— För att rätt beslut ska kunna fattas behövs information som når fram till beslutsfattare som inte nödvändigtvis inte tycker att energifrågor är jätteviktiga. Det är för lite fokus på informationsbiten i energideklarationerna, säger Ulrika Jardfelt.
Per Bolund tror dock inte att det enbart räcker med information, utan att det behövs någon form av ekonomiska styrmedel.
— Det är egentligen konstigt, för många av de här åtgärderna är lönsamma och skulle egentligen inte behöva stöd. Men erfarenheten visar att det behövs övergenerösa stöd för att önskade åtgärder ska slå igenom, säger han.
Några exempel på detta är, enligt Bolund, stödet för miljöbilar och stödet för att byta bort oljepannorna i småhus.
Oppositionen vill därför införa ett effektiviseringsbidrag som riktar sig till fastighetsägarna där ersättningen står i proportion till antalet insparade kilowattimmar.
— Vi har ett fönster på omkring tio år nu när miljonprogramshusen behöver renoveras. Vi måste se till att de också bli mer energieffektiva, säger Per Bylund.
Kartläggningen i ”Energieffektivisering — möjligheter och hinder” har skett inom projektet Vägval energi. Det drivs av IVA och finansieras av Energimyndigheten, Formas, Svensk Energi, Svenskt Näringsliv och Åforsk.
