Nationalekonomen Pekka Kääntä har satt in upprustningen av miljonprogrammet i ett makro- och samhällsekonomiskt perspektiv.
Hans slutsats är att ett väl genomtänkt renoveringsprogram under en tioårsperiod skulle kunna fungera som en tillväxtmotor för Sverige.
– Vi har ett låst läge på många horisonter. Våra stora exportmarknader står inför åratal av finansiell sanering och de svenska hushållen är högt skuldsatta. Under en överskådlig tid kommer ingen av dessa att kunna fungera som motor.
Tack vare det låga ränteläget skulle staten kunna låna kapital till en låg kostnad och i sin tur låna ut till bostadsbolagen.
-Många av renoveringarna är högriskprojekt så det skulle bli för dyrt för någon annan än staten att belåna. Men det behöver i stort sett inte kosta något, det är bostadsbolagen som ska stå för huvuddelen av finansieringen.
En uppfräschning av bostadshusen skulle även leda till flera andra positiva effekter, såsom ökad attraktionskraft i utsatta områden och miljövinster.
Det finns dock flera utmaningar att hantera innan förslaget kan bli verklighet. Enligt Pekka Kääntä finns det i nuläget varken vilja hos de politiska partierna eller opinion för att låna miljardtals kronor för upprustning av slitna bostadshus.
Han tycker att byggsektorn har en viktig roll i att skapa en sådan opinion och att en ingång vore att trycka på miljövinsterna.
– Det krävs en renovering av det befintliga beståndet för att vi ska uppnå de högt uppsatta målen, säger han.
Till syvende och sist är det dock finansministern Anders Borg (M) som behöver övertygas.
– Det är han som sitter på statsfinanserna. Man vinner inga val på att öka statsskulden med 300 miljarder men vi står inför valet att göra något nu eller att tvingas göra det längre fram, säger Pekka Kääntä.
Marie Bergström
[email protected]
– Bygginvesteringarna har sjunkit kraftigt under senare år, trots stora behov av främst bostäder.
– 1993 stod bygginvesteringarna för 70 procent av de totala investeringarna i Sverige. Den andelen har i dag sjunkit till cirka 45 procent.
– Bostadsinvesteringarnas andel av investeringarna har sjunkit från 33 procent i början av 1990-talet till 18 procent i år.