Lycklig är den som har en pålitlig affärspartner på andra sidan, men verkligheten ser tyvärr inte alltid ut på det sättet. För att undvika att bli lurad gör man därför som avtalspart klokt i att våga vara tydlig (läses: tydlig i skrift) med vad som överenskommits med motparten, samt vad som hänt under projektets gång.
En pålitlig affärspartner med goda karaktärsdrag och en lojalitet som inte sviktar är guld värt. För de flesta avtalsparter är det dock inte ovanligt att man ger sig in projekt där det är svårt att veta huruvida motparten kommer att vara pålitlig och hålla vad denne muntligen lovat eller ej.
Innan ett kontrakt påtecknas görs i regel en riskbedömning av projektet där en mängd olika faktorer vägs in, däribland motparten. Om nu riskbedömningen inte resulterar i röd flagg utan i ett avsänt anbud så har entreprenören kommit en bra bit på vägen mot en – förhoppningsvis mycket lyckad – affär. Om beställaren i sin tur gillar vad denne ser är entreprenaden troligtvis snart tilldelad entreprenören. Upplever parterna vind i seglen kan det kanske till och med bli tal om att välja att bedriva entreprenadprojektet såsom en samverkansentreprenad, möjligtvis även kryddat med en ersättningsform bestående i ett incitamentsupplägg innehållande bonus/bot-upplägg för parterna.
Så långt allt gott. När väl första spadtaget tagits och entreprenaden sedan är igång finns det dock en risk att riskbedömningen inte löpande uppdateras. Tvärtom tycks parterna här ibland välja att inte ställa de ”jobbiga frågorna”. Som entreprenör kanske man börjar tumma på att upprätthålla de formaliakrav som uppställs för att bland annat ersättning för ÄTA-arbeten eller hindersersättning senare ska kunna beviljas. Man vill ju inte gärna vara petig och vara ”den som är den”. Denna fas av avtalsrelationen blir dock lätt ett kritiskt skede där en förestående tvist (1) i bästa fall kan komma att undvikas, men (2) i vart fall kan komma att kraftigt minskas i omfattning, om en avtalspart vågar trycktesta avtalet och därmed även motparten.
På vilket sätt kan detta göras på ett konstruktivt sätt så att risken för konflikt minimeras? Nyckeln här tror jag är att på ett tydligt men inte otrevligt sätt stå fast vid de krav som parterna faktiskt avtalat om ska gälla för entreprenaden. Ifall ÄTA-arbeten enligt avtalet ska beställas skriftligen och beställaren plötsligt väljer att istället beställa arbeten muntligen på plats, på ”pek”, tveka då inte som entreprenör att nästkommande dag översända ett mail som bär karaktären av ett ordererkännande, något i stil med:
”Vi vill på detta sätt meddela att person X igår beställde arbete Y av oss vid sitt besök på arbetsområdet. Vi kom överens om att arbetet utgör ett ÄTA-arbete och att ersättning för arbetet utgår med ett fast pris om Z kr.”
Eller som beställare, ifall entreprenören muntligen vidgått att ett arbete utförts felaktigt, att nästkommande dag översända något i stil med detta:
”Vi vill på detta sätt meddela att person X hos er igår meddelade att arbete Y blivit felaktigt utfört och att det därför kommer att avhjälpas kostnadsfritt inom 2 veckor”.
Om motparten vid mottagandet av meddelande av denna karaktär väljer att obstruera eller på annat sätt sända ut negativa signaler kan det vara värt att stanna upp och fundera på varför denne (re)agerar på detta sätt. Om allt är i sin ordning så finns det väl inget fel i att en part önskar att det som redan överenskommits muntligen manifesteras skriftligen? Den avtalspart som klarar testet bör rimligtvis inte tycka att denna sorts meddelande är något problem; om det som står är sant bör egentligen inget annat svar än ”OK, det är korrekt uppfattat” komma på fråga.
Om förtydliganden av detta slag istället mottas med skepsism och irritation så är mitt svar som jurist:
”Se där, du har tyvärr hittat en avtalspart där du gör klokt i att vara övertydlig, för om detta är tonen när allt flyter på som det ska i ett tidigt skede av projektet så kommer troligtvis inte tonen att mjukna längs resans gång – tvärtom.”
För det fall problemen därefter tilltar så kan irritationen senare komma att leda till rättsliga åtgärder, och om det händer kommer de ”jobbigt” tydliga mailen, de ”irriterande” underskrifterna i byggmötesprotokollen, de ”överambitiösa” bilderna som togs på det där jobbet som inte såg bra ut samt den ”petiga” byggdagboken som innehåller tydlig information om dagens hinder att kunna visa sig vara guld värda. Precis på samma sätt som en pålitlig affärspartner med goda karaktärsdrag och en lojalitet som inte sviktar är guld värt.
Isak Willborg
Biträdande jurist
AG Advokat
