För oss jurister som arbetar på advokatbyrå är uppdraget tydligt – vi ska tillvarata klientens intressen. För att kunna göra detta är det viktigt att vi har rätt och, i möjligaste mån, komplett information om ärendet. Informationen lämnas som regel direkt av klienten och det fungerar oftast bra, men det kan ibland finnas svårigheter som komplicerar informationsinhämtandet.
Som utgångspunkt bör du som klient dela med dig av den information som kan vara av betydelse för den juridiska bedömningen. Vilken information som är relevant i detta avseende är dock svårt att avgöra och det finns därför en risk att klienter omedvetet undanhåller information som vore bra för oss jurister att känna till. Av den anledningen kan det vara bättre att vid tveksamhet berätta ”för mycket” snarare än motsatsen.
Min erfarenhet är nämligen att klienter sällan lämnar för mycket information, utan oftast vill vi jurister få veta mer. Det är av denna anledning som vi ofta ställer väldigt många frågor. Frågorna kan röra allt från hur projektet har fortskridit till hur ett undertak ska monteras. Gemensamt för frågorna är dock att de ställs för att ge oss större förståelse av ärendet – och på så sätt också gör det möjligt att spela så smart som möjligt med de kort som finns på hand.
Ibland råkar man som jurist också ut för klienter som är mer eller mindre ointresserade av att svara på de frågor som ställs. Detta innebär som regel framför allt att man får lägga ner mer tid i ärendet, men försämrar också möjligheten att tillvarata klientens bästa. Till exempel kanske man börjar driva en viss argumentationslinje eller går hårt ut i eventuell skriftväxling, innan det kommer fram information som gör att upplägget borde ha sett ut på ett annat sätt. Ibland går det i sådana fall att ändra taktik utan att någon större skada sker, men det finns också en risk att det kan komma att ligga en i fatet framöver.
Ett ytterligare problem som rör informationsinhämtandet avser bristen på information som inte talar till klientens fördel. Kanske skedde ingen avisering av det där ÄTA-arbetet, hinderanmälan uteblev fast en sådan borde ha gjorts och eventuellt är det också fel i golvläggningen såsom motparten påstår… Av förklarliga skäl är denna typ av information både svår och jobbig att dela med sig av. Det är också svårt att motstå impulsen att ”snygga till” berättelsen för att släta över de egna tillkortakommandena.
I min yrkesroll som jurist föredrar jag dock att klienten även informerar mig om denna typ av ofördelaktig information, och detta gärna så tidigt som möjligt. Det underlättar nämligen mitt arbete avsevärt, eftersom vetskapen ger mig chansen att hantera situationen snarare än att okänd information dyker upp som en obehaglig överraskning.
Mot denna bakgrund är mitt råd till er som arbetar med jurister följande; lägg korten på bordet i kontakterna med din jurist! Lyft all information som kan vara av intresse, svara på de frågor som ställs och dela med dig av information som är till din nackdel. Detta underlättar inte bara juristens arbete, utan är också kostnadseffektivt och gynnsamt för dig som klient.
Det gäller att komma ihåg att juristen är beroende av att informationsinhämtandet fungerar för att kunna fullgöra sitt uppdrag. När juristen får tillgång till rätt och komplett information om ärendet får juristen också chansen att lägga upp spelet och spela taktiskt, både vad gäller starka och eventuella svaga kort som finns på hand. Förhoppningsvis innebär detta att juristen spelar smart och vinner över motparten.
Amanda Nilsson
Biträdande jurist
AG Advokat
Biträdande jurist
AG Advokat
