I många nya stadsdelar står husen väldigt nära varandra. Gatorna är smala, gårdarna mörka och balkongerna sitter tätt. Husen har ofta 7-9 våningar vilket gör att solljuset inte når de understa våningarna. Gardiner och persienner måste dras för mot insynen.
– Man trissar upp skalan men utgår ändå från stenstadens idiom, säger Martin Rörby sekreterare i Stockholms Skönhetsråd, och sticker ut hakan i en het fråga.
Istället vill han se en ”skyskrapeliknande” bebyggelse i en del av de nya utvecklingsområdena i stadens krans. Då skulle man kunna bygga glesare, men samtidigt få in lika många lägenheter på samma yta.
– Vi måste våga satsa på en storskalig bebyggelse och fläska på med 25-30 våningar. Nu bygger vi förvuxna ”vanliga” hus. Däremot är det viktigt med en småskalig närmiljö där restauranger och butiker ryms i låga terrassbyggnader.
Lindhagen är ett exempel på ett område där Martin Rörby tycker att man byggt för tätt.
– Balkongerna sitter väldigt tätt och man kan sitta på sin egen balkong och äta av grannens mat. Dessutom ser man rakt in i grannens sovrum. Man lever väldigt tätt på varandra vilket inte är optimalt eftersom människan behöver något slags privatliv.
Detta är en genomgående trend i de nyproducerade områdena i Stockholm som just Lindhagen, Norra Djurgårdsstaden, Värtan och Hagastaden. Här tycker Martin Rörby att det vore lämpligt med en glesare, men högre, bebyggelse. Han menar att Stockholm inte är så trångt att vi behöver bygga så tätt. Nu är vi på väg tillbaka till Gamla stans medeltida, mörka, trånga stadsplanering med gränder och gårdshus, men utan Gamla stans charm.
Martin Rörby är också förvånad över att stockholmarna är så fogliga.
– Det finns en diskussion, men den är inte så livaktig som den borde vara. Hittills har byggbolagen kunnat sälja ”konserverad gröt”, men nu verkar konsumentmakten allt mer göra sig gällande.
Martin Edfelt, arkitekt och projektledare på Stockholms stadsbyggnadskontor, menar att Hagastaden är ett av de få kvarvarande lägen i innerstaden där man har möjlighet att bygga en större sammanhängande stadsstruktur. I dessa lägen är det viktigt att tillvarata de kvaliteter som finns i Stockholms stadskärna, som för övrigt kommer att utvidgas när man bygger ihop Vasastadens kvarter med Solnas institutionspark och Karolinska sjukhuset.
Centralt i Hagastaden anläggs en stor park kring vilken bostadskvarteren ligger. Själva kvarteren varierar i höjd med lägre långsidor, med ca 5-6 våningar mot gårdarna. De högre gavlarna mot parken har mellan cirka 9 och 14 våningar.
– Det är en tät stad som här uppnås, men med närheten till city och Hagaparken. Tätheten är en kvalitet i sig med allt vad den ger av trygghet, utbud, möten. Detta visar sig bland annat i den efterfrågan som finns att bo centralt. Utbyggnadstakten är lång och byggherrar och arkitekter kommer att utforma bostäderna till mycket attraktiva. När det gäller insyn och privatliv är jag övertygad att de som flyttar in här kommer att uppskatta tätheten.
Skyskrapeliknande bebyggelse är inte aktuellt i Hagastaden.
– Att uppnå samma exploatering med 30-våningshus med de avstånd de kräver ser jag som svårt här. Dessutom finns det många tekniska aspekter som fördyrar höga bostadshus. Höga hus är på sin plats där de gör nytta i stadsbilden, som enstaka hus eller kluster.
Caterina Fored, förbundsdirektör för Sveriges arkitekter, är inte förvånad att Skönhetsrådet lyfter fram den här kritiken. Hon menar att detaljplanen, bland annat i Hagastaden, är väldigt formalistisk.
– Olika epoker har sina ideal och idag pratar man mycket om den täta staden. En tät stad kan ha många fördelar, men jag kan sakna mångfalden och variationen. Man låser fast sig, och det finns inte så mycket utrymme kvar för arkitekterna. Jag skulle vilja se mer elastiska och flexibla detaljplaner.
Samtidigt menar Caterina Fored att det starka trycket på städerna, med stor inflyttning, påverkar resultatet. Höga markpriser gör att byggaktörerna vill maximera sina byggrätter, vilket kan ge en tätare bebyggelse.
– Men vi får inte göra samma misstag som vi gjort tidigare. Idag känns allt väldigt likriktat. Vi måste trots allt forma en miljö som människor mår bra i.
Susanne Bengtsson
[email protected]
