Konsten att flytta en stad

Det är fortfarande snö på backen när taxin från flygplatsen närmar sig Kirunas stadskärna. Det är svårt att tänka sig att många av byggnaderna inte kommer att stå kvar om några år. Sprickan, eller snarare gropen, har växt sig både bredare och djupare och närmar sig centimeter för centimeter stadens centrum. 

-För ett tag sedan körde jag två personer från Discovery som skulle rapportera om stadsomvandlingen, de sa att de skulle komma tillbaka längre fram. Man har nog inte riktigt fattat hur stort det här är, säger taxichauffören.

Han får medhåll från LKAB och Kiruna kommun som bekräftar att intresset för projektet är enormt, både från Sverige och omvärlden. LKAB har öppnat en informationscentral i Folkets hus för att kunna ta emot alla studiebesök.

– Människor följer oss och undrar när det ska hända något. Det händer saker hela tiden, men det syns ju inte. Man väntar nog på att något hus ska flyttas med helikopter så att man kan ta en bild, säger Åsa Poromaa, informatör på LKAB.

Deformationerna i marken som orsakas av gruvan har i dag växt till ett stort hål. Totalt kommer 3 000 lägenheter, 200 villor, 380 hotellrum och 200 000 kvadratmeter av offentliga lokaler och byggnader behöva flyttas eller rivas.

Enligt minerallagen är det LKAB som måste stå för kalaset eftersom de orsakar skadan. Hittills har det kostat dem 2,8 miljarder, inklusive flytten av bostäder i Malmberget, och de har avsatt ytterligare 6 miljarder kronor.

 Att flytta en stad är inget som görs på en dag. Det är många ansökningar som ska skrivas och beslut som ska fattas. Flera av byggnaderna som berörs är dessutom kulturmärkta, vilket saktar ner processen. Inledningsvis bestämde kommunen att staden skulle flyttas västerut, men så kom de fram till att centrumet inte skulle få plats där.

-19 september 2011 beslutade kommunfullmäktige att staden i stället ska ligga öster om den nuvarande stadskärnan, berättar Mariann Nordmark, informatör, stadsomvandlingen på Kiruna kommun.

Hittills har nya ledningar för spillvatten och el dragits runt staden. Trafikverket jobbar för fullt med den nya järnvägen, samt planeringen av E10 och vägen mot Nikkaluokta som måste byggas om. Samtidigt har LKAB dragit igång ombyggnaden av militärskolans kaserner till lägenheter. De väntar också på klartecken för att kunna börja bygga 200 nya bostäder.

-Vi avvaktar en del beslut för att kunna sätta spaden i marken, säger Åsa Poromaa.

I slutet av april drog kommunen igång arkitekttävlingen som ska avgöra vem som får rita den nya stadskärnan.

-Utmaningen blir nog att bevara den trivsamma känsla som finns i Kiruna – att man känner att det fortfarande är Kiruna samtidigt som det blir något nytt, säger Mariann Nordmark.

Åsa Poromaa tror att jätteprojektet kommer att innebära en hel del problemlösning framöver.

-Vi kommer att ställas inför jättemånga stora utmaningar som vi inte är medvetna om än. Det är många människor som berörs: Kirunabor, människor som jobbar här och samer. 

Samtidigt tror hon att Kirunaborna är toleranta eftersom de är medvetna om gruvans betydelse. Mariann Nordmark, som själv kommer att behöva byta arbetsplats, håller med:

-Jag tror att människor förstår. Kiruna har vuxit upp tack vare gruvnäringen, det är därför staden ligger så nära. Vad vore Kiruna utan gruvan?

Även om stadsflytten är en dyr affär för LKAB och innebär mycket jobb för alla inblandade tycker Åsa Poromaa att det är viktigt att se situationen som en möjlighet.

-I bland tenderar man att bara prata om kostnader och problem. När Hjalmar Lunbohm kom hit i början av 1900-talet skapade han en hypermodern stad. Nu har vi chans att göra det igen, att bygga något helt nytt – hur många får den möjligheten? Det är klart att man ska bevara det gamla men jag tror också att Kirunaborna vill ha något nytt.