Varje år flyttar cirka 15 procent av befolkningen i Sverige. Historiskt sett har flyttmönster varit trögrörliga – vi har flyttat ungefär på samma sätt från år till år. Coronapandemin innebar ett skifte i synen på boendet, men vad ser vi om vi tittar på de faktiska flyttströmmarna?
Vi har tagit del av och analyserat flyttdata från 2018 fram till och med 2021. På så sätt har vi kunnat analysera perioden före pandemin (2018/2019) jämfört med perioden under pandemin (2020/2021). Redan för ett år sedan publicerades rapporten ”Så flyttar vi i pandemins spår”. Rapporten visade att pandemin hade en tydlig inverkan på befolkningens flyttplaner och att man börjat drömma om ett liv på landet. Flyttdata från 2020 visade dock att flyttarna till landets mindre kommuner inte hade förändrats nämnvärt. Förändringen låg i flyttpreferenserna – inte i det faktiska flyttbeteendet.
Flyttströmmarna under hela pandemin
Nu har vi analyserat båda pandemiåren 2020 och 2021, och jämfört dessa mot ”normalåren” 2018 och 2019. Realiserade befolkningen sina nya flyttpreferenser till fördel för naturnära platser med billiga bostäder? Innebar möjligheten till distansarbete att flyttlassen gick längre än vad de historiskt sett gjort?
Ja, faktum är att man faktiskt kan notera en viss förändring även om den inte är särskilt stor. Fortfarande inträffade ungefär var tredje flytt inom en fastighet eller mellan fastigheter inom ett distrikt. Under pandemin ökade dock andelen flyttar mellan kommuner från 35 till 37 procent. Det finns alltså en tendens till att i större utsträckning än tidigare byta kommun.
Kranskommunerna pandemins vinnare
I den här artikeln har vi fokuserat på flyttmönster som förändrats under pandemin, alltså inte vilka kommuner som totalt sett har störst positivt flyttnetto. Statistiken baseras på inrikes flyttnetto.
Före pandemin hade Uppsala kommun det i särklass största positiva flyttnettot i landet (+4195). Under pandemiåren halverades flyttnettot, men låg då fortsatt på positiva nivåer. Samtidigt kan vi se att allt fler valt att flytta till andra kommuner inom länet. Heby, Tierp och Älvkarleby gick från ett flyttnetto på nära 0 till tydligt positiva tal.
Näst efter Uppsala var Örebro kommunen med störst positivt flyttnetto före pandemin (+2261). Under pandemin blev flyttnettot i stället negativt (-653). I likhet med Uppsala-exemplet kan vi se att grannkommunerna Nora, Karlskoga, Kumla, Hallsberg och Lindesberg vände ett tidigare negativt flyttnetto till ett positivt. När vi analyserar flyttströmmarna närmare ser vi att många av flyttarna från Örebro gick till just dessa mindre kommuner.
I Uppsala och Örebro kan vi notera en s.k. ”pandemieffekt. I dataunderlaget hittar vi flertalet liknande exempel bland andra befolkningsmässigt liknande kommuner. Det fenomen som tidigare gynnat kranskommunerna till storstäderna verkar nu förekomma även i landets medelstora städer.
Vilka kommuner blev då de stora vinnarna?
Störst förbättrat flyttnetto under pandemin hade Österåker kommun som ökade från 643 till 2046. Bland de tio ”bästa” kommunerna återfinns ytterligare två Stockholmskommuner; Norrtälje och Täby. Att vi hittar flera kranskommuner i Stockholms län på listan är ganska logiskt. Stockholms stad var den kommun i Sverige med störst negativt flyttnetto. Före pandemin hade Stockholm ett flyttnetto på -8600 som under pandemin ökade till 20 000 (!) personer.
Skellefteå hamnar som nummer två på listan, och har gått från ett tydligt ”inflyttningsminus” till ett stort flyttöverskott, troligtvis till stor del beroende av Northvolts industrisatsning. Sollefteå och Örnsköldsvik är två andra kommuner i norra Sverige som tillhör pandemivinnarna.
Värt att notera bland de 25 största pandemivinnarna (störst positiv förändring av flyttnetto under pandemin) är att vi där endast hittar en enda kommun med fler än 100 000 invånare (Norrköping). Bland pandemiförlorarna hittar vi i stället sju kommuner med en befolkning på mer än 100 000. Drar vi i stället gränsen vid 75 000 invånare så är två kommuner pandemivinnare och tolv kommuner pandemiförlorare.
Flyttnetto i förhållande till befolkningsstorleken
Om hänsyn tas till befolkningsstorleken (pandeminetto per 10 000 invånare) så hamnar två Norrlandskommuner, Jokkmokk och Arvidsjaur, i toppen. Båda hade ett negativt flyttnetto på drygt 300 personer åren före pandemin. Under pandemin minskade dessa siffror markant, till -99 resp. -55. Strax efter på listan följer ytterligare tre kommuner i Norrland; Berg, Sollefteå och Bräcke.
Förlorarna enligt det här beräkningsättet är Mölndal följt av Bromölla och Lomma. 2018/2019 hade Mölndal ett positivt flyttnetto, som vände till minus 734 under pandemin.
Fyra slutsatser:
Liten tendens till att vi i högre grad flyttar till en annan kommun – borta bra men nära bäst gäller fortfarande.
Inte bara storstadskommunernas förortskommuner är flyttvinnare – Örebro med kranskommuner är ett bra exempel på detta.
Större städer pandemins förlorare ur ett flyttnettoperspektiv – betydligt fler befolkningsmässigt stora kommuner uppvisar en flyttnettoförsämring jämfört med tvärtom.
I ett antal små norrlandskommuner har nettoutflyttningen i princip upphört – Störst positiv förändring per 1000 invånare hittar vi i Jokkmokk och Arvidsjaur.
Definitionen av Inrikes flyttnetto är inflyttningar från andra kommuner i Sverige minus utflyttningar till andra kommuner i Sverige. Flyttdata bygger på förändringar i folkbokföringsregistret och därmed registreras inte tillfälliga flyttar till fritidsboende. Källa: SCB
Ola Stadler
Affärsområdeschef Kundinsikt
Prognoscentret
