Kartlägger områden med rasrisk

Raset i Ask i Gjerdrums kommun orsakade en 700 meter lång och 300 meter bred krater. Minst sju personer fick sätta livet till som en följd av katastrofen, tre personer saknads fortfarande, och nio hus med 31 bostäder har förstörts. Det stora raset har skapat farhågor för att liknade händelser ska inträffa i Sverige och på Statens Geotekniska Institut, SGI, har telefonerna gått varma med frågor från media och en orolig allmänheten.

– Vi kommer säkert uppleva ett ökat fokus på de här frågorna under en period men raset i Norge är en väldigt sällsynt händelse. Den här typen av kvicklera, som ligger bakom rasrisken, finns bara i Skandinavien och i Kanada, säger Martin Holmén som är geotekniker på SGI.

I Sverige förekommer kvickleran på västkusten och i runt Vänern. Ett av de mer uppmärksammade rasen som vi haft i vårt land skedde 1977 i Tuve på Hisingen i Göteborg. Ett område som var lika stort som 37 fotbollsplaner gled på några sekunder ner mot Kvillebäckens dalgång. Nio personer dog, 67 hus rasade samman och 436 människor blev hemlösa. Efter raset har SGI genomfört ett omfattande arbeta med kartläggning av riskområden runt Säveån, Norsälven och Göta älv.

– Det är ett långsiktigt projekt där vi försöker beta av de vattendrag som bedöms ligga inom riskområden. Vi har ett omfattande kartmaterial i vår databas där man kan gå in och titta på hur markförhållandena ser ut om man är intresserad av att bygga i något av de undersökta områdena, säger han.

SGI samarbetar med kommunerna när nya detaljplaner tas fram och genomför geotekniska undersökningar för att säkerställa att marken som ska bebyggas är säker. Kunskapen är mycket högre idag än den var före skredet i Tuve.

– Varje skred som går blir väldigt noga undersökt och vi tar fram detaljerade analyser på vilka orsaker som ligger bakom. Det är inte alltid som det är kvicklera som är den utlösande faktorn. Vi hade ett ras i Vagnhärad där ett ökat grundvattentryck orsakade att marken rasade, säger han.

Kvicklerans speciella egenskaper går att härleda ända tillbaka till perioden före istiden. Då låg den på havsbotten i saltvatten men i och med landhöjningen efter att isarna smälte hamnade den ovanför havsytan. Landområden som tidigare var havsbotten kan bestå av mer eller mindre mängder av kvicklera. Leran klumpade ihop sig av finkorniga partiklar i salterna och cementerades. Därefter har regnvatten genom årtusendena lakat ut saltet i leran. Det kan i sin tur orsakat den instabila strukturen som förvandlar leran till flytande form och som kan orsaka skred.

– Om man gör en vanlig geoteknisk undersökning ser man om det förekommer kvicklera i marken på skiktningen i jorden. Det är en standardundersökning som görs vi de flesta vägbyggen eller byggen av större fastigheter, säger han.

En geoteknisk undersökning med sondering i fält och laboratorieprovning ger svar på hur känslig för störningar leran är och därmed om den kan klassas som kvicklera. Dessa undersökningar görs av flera teknikkonsulter som även har egna laboratorier och borriggar för fältundersökningar. SGI har bara ett laboratorium och gör inga fältundersökningar.

En av konsulterna som utför utredningar av säkerheten mot skred är Norconsult. De utför projekt åt såväl stat, kommun samt privata aktörer. Kvicklera är en parameter som de alltid beaktar. Området måste dock ha geologiska förutsättningar för kvicklerebildning för att undersökning av förekomst ska vara relevant.

– Man ska komma håg att kvicklera inte är farlig i sig utan det måste finnas en förutsättning för skred i området som på något sätt omfattar den kvicka leran. Om exempelvis marken är plan eller kvickleran återfinns på stora djup är ju risken minimal, säger Daniel Strandberg, Civilingenjör geoteknik på Norconsult.

    Det senaste stora lerskredet inträffade den 20 december 2006 i Småröd, som ligger 5 km söder om Munkedal i Bohuslän. Händelsen fick förödande konsekvenser för väg- och järnvägstrafiken i Bohuslän under flera månader.Det finns en bra karta på SGU:s hemsida som visar översikt över förekomst av kvicklera för den som vill veta mer.