Jag har i många år skojat om att det inte går att fixa framtidens problem med gårdagens lösningar, men jag är redo att omvärdera – det skriver Jimmy Dahlström, Ramirent, i sin krönika.
I förra veckan fick jag möjligheten att tillbringa en dag på Construction summit och utbyta perspektiv, bli inspirerad och vidga vyer med många andra från samhällsbyggnad.
Något som givetvis präglade ett väl anordnat event var givetvis det instabila ekonomiska världsläget vilket kommer få stora konsekvenser för vår bransch. Nedgångar i storleksordningen 40–60 procent på bostadsproduktion är att förvänta sig, vilket givetvis kommer präglar alla typer av interaktioner i arrangemang likt detta.
Men det är trots allt inte det jag tagit med mig. Det som fastnat på näthinnan är inledningen som Andreas Sjöman och Stefan Hyttfors stod för. Temat var i, grova drag, kan dåtiden lära oss något om framtiden.
Och kanske är det just så, att lösningen på nutida och framtida utmaningar inte helt är beroende av disruptiva visionärer utan även av dem som faktiskt lyckas bejaka och vitalisera det som redan gjorts det vill säga historien. Jag har i många år skojat om att det inte går att fixa framtidens problem med gårdagens lösningar, men jag är redo att omvärdera.
Har vi åsidosatt tidigare erfarenheter?
År 1944 grundades byggnadsaktiebolaget Hallström och Nisses, i deras eftermäle finns bland annat en bok som utgavs i samband med deras 25-års jubileum som företag.
Boken heter ”Vi bygger vidare” och innehåller mycket matnyttigt som är högaktuellt även i dag, drygt 50 år senare. De hade långt gånga tankar, både realiserade och tänkta, om hur samhällsbyggnad kunde ta sig ur den onda spiralen med för få bostäder till för dyra priser.
Mångt och mycket av det vi i dag kämpar med, detta till trots att vi de senaste åren sett en näst intill obeskrivlig teknikutveckling (tänk bara på hur datorn såg ut för 50 år sedan), kvarstår kärnproblematiken.
Ni har säkerligen precis som jag kollegor med lång och gedigen erfarenhet som ofta betonar hur vissa saker var bättre förr. Ett exempel är planering. En kollega till mig berättade att det inte alls var ovanligt förut att projekt i tidigt skede planerade alla leveranser under hela byggets tid i detalj. Jag har mycket svårt att se det hända i dag. Kan det till och med vara så att tekniksprånget och vår iver att införa nytt, stundtals gjort att vi åsidosatt tidigare erfarenheter?
Kombinera gammalt och nytt
Linköpings universitet med Martin Rudberg i spetsen har konstaterat att en arbetsplats med effektiv logistik kan minska byggkostnaderna med 25–30 procent. Om vi accepterar siffrorna från Linköpings universitet så skulle det innebära minskade byggkostnader per kvadratmeter i storleksordningen 9000 kronor till 11 000 kronor. I tider som dessa torde detta vara ytterst intressant.
Om vi för 10–15 år sedan kunde leveransplanera hela byggen, kan vi lära oss något av det?
Jag säger inte att ”Vi bygger vidare” är en universallösning som svar på alla våra utmaningar. Men kanske finns det något i att använda redan tänkta tankar och vitalisera dem till dagens kontext.
Byggbranschen lägger ungefär i genomsnitt <1 procent av vår inkomst på R&D vilket i jämförelse med andra branschen är lite. Men frågan är om vi borde lägga lika mycket på att kunna vår historik och återanvända.
Är det när vi kombinerar den gamla med det nya vi får det stora bygglyftet?
/Jimmy Dahlström,
Chef Temporära fabriken, Projekt Ramirent
