Kan man minska segregeringen med hjälp av stadsplanering?

Kan man minska segregeringen med hjälp av stadsplanering?
Det var en av frågorna som diskuterades på lunchseminarium arrangerat av Riksbyggen, Hyresgästföreningen och ByggVesta.
Rapporten Den inkluderande staden menar att det kan man, men alla paneldeltagare höll inte med.

Seminariet utgick ifrån nationalekonomen Stefan Fölsters rapport Den inkluderande staden.
Rapporten belyser frågor som Hur bygger man för gemenskap? Hur skapar man platser som inkluderar? Hur gör man det på sätt som gynnar hela staden?
”Den inkluderande staden” släpptes i december 2017 och tar Järvaområdet i Stockholm som exempel.

– Under lång tid har vi låtit segregeringen tillta i styrka, sa Stefan Fölster.
Han berättade att forskare under en lång tid har vacklat över vad segregeringen gör med människor och att det inte gått att hitta orsakssamband i de studier som gjorts.

Men en omfattande amerikansk studie, Moving to Opportunity for Fair Housing, MTO, visade på stora effekter för barn som fick möjlighet att flytta från fattiga grannskap till medelinkomstgrannskap. Barnen som flyttade utbildade sig i större utsträckning på högskola när de blev äldre och hade högre inkomster.
Men forskarna Harvard-ekonomerna Raj Chetty, Nathanial Henren och Lawrence Katz, upptäckte en viktig sak: för att få de stora positiva effekterna är det viktigt att familjerna flyttar innan barnen fyllt 13 år. Är barn äldre än 13 år, kan det snarast bli motsatt resultat, möjligen därför att det då är mycket svårt att kompensera för tidigare brister i skolutbildning, vilket försätter en tonåring i en pressad situation.

– Det är visserligen amerikanska studier, men vi har liknande områden i Sverige också och så längre vi inte har bra studier gjorda har, så måste vi utgå från dessa för att förbättra situationen för yngre barn, sa Stefan Fölster.

I sin rapport listar han 10 punkter som tillsammans skulle kunna bli tillräckligt kraftfulla för att lyfta Järva Storstad eller liknande områden till innanförskap. (Se faktarutan.)

– Att bra resultat i skolor är en viktig del vet alla, men jag vill också lyfta stadsplaneringsaspekterna: att man kan minska segregeringen med hjälp av stadsplanering, sa han.

Rapporten föreslår bland annat att de fem stadsdelarna ska bygga ihop och Stefan Fölster nämner också att bygga för olika inkomstgrupper, renovera för de som annars skulle flytta ut och att inte placera nyanlända i områden där det redan bor nyanlända och invandrare.

I rapporten finns också en kalkyl som tyder på att värden för cirka 80 miljarder kronor skulle skapas om Järva Storstad i påverkbara innanförskapsdimensioner kunde lyftas närmare genomsnittet för Stockholms stadsdelar.
Kalkylen baseras bland annat på ökade inkomster för de som flyttar och minskad brottslighet.

– Det finns mycket pengar att spara. Det finns en helt ny spelplan att spela på och det spelar stor roll var barnen växer upp, sammanfattade Fölster.

Panelen som sedan diskuterade rapporten bestod av: Christina Leifman, stadsbyggnadschef Sollentuna, Jonas Nygren, förbundschef Hyresgästföreningen, f.d. ordförande i Delegationen mot segregation Ulrika Palm, projektledare regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS 2050), Tillväxt- och regionplaneförvaltningen Stockholms läns landsting, Atusa Rezai, Järvas civilsamhälle; Folkets Husby, Tjejernas frizon, Rädda barnen med mera, Nazem Tahvilzadeh, forskare urbana och regionala studier KTH.Samtalet leddes av Monica Fundin Pourshahidi, Hyresgästföreningen och Cattis Carlén, Riksbyggen.

– Det är bra att vi lyfter kostnaderna av vad segregering innebär, men det största kostnaden är människoliv. Många har förlorat livet på grund av segregationen, sa Atusa Rezai.
Hon tyckte att det behövs fler röster från de som bor i området och de boende i mycket större utsträckning måste involveras i frågor om exempelvis skolor.
– Nu har vi ett ypperligt tillfälle att sätta ner fötterna. Pratar vi om att bryta segregationen ska vi prata om att bryta maktsegregationen. Ge de som bor i området rejäl makt, och för det krävs styrgrupper och lokalt ägandeskap.

– Insikten om att det går att använda stadsbyggnad redan i dag för att skapa gemenskap är viktig och vi måste samarbeta mera. Kommunerna planerar utan att tänka på grannkommunerna, de planerar med rumporna mot varandra och det skapar sociala barriärer. Utmaningen i Stockholm är att det är stort, det går inte att göra i ett, utan vi måste planera delarna, sa Jonas Nygren.

– Jag läste rapporten med glädje. För att vi tjänstemän ska kunna föreslår åtgärder behövs rapporter och forskning som visar på nyttan. Vi tjänsteman kan göra vårt, men det politikerna som måste vilja förändra, sa Christina Leifman, stadsbyggnadschef Sollentuna.

– Jag läste med viss sorg. Om vi bara ser bostadsområdena som lösningen så tror jag inte vi kan lösa några problem. Det leder till den stora frågan:  vad är segregation och vad är problemen? Jag tror inte att vi löser segregationen med de åtgärder som föreslås i rapporten, även om en del är väldigt intressanta att diskutera, sa NazemTahvilzadeh.

Han tror inte att det går att flytta utanförskap till innanförskap på några år.
– Problemen löses inte genom att folk flyttar till mera välbärgade områden. Rasism, diskriminering, klassamhälle skulle fortfarande finnas kvar.

Han fortsatte:
– När vi ska utveckla de stadsdelar som finns så ser vi dem inte som en fungerande stad eller stadsdel, men det är fel att utgå från att de som bor där kostar pengar och inte bidrar till samhället genom jobb med mera. Vi kan inte komma och säga ”vi har förslag på hur ert liv ska bli bättre”. Tänk om de svarar ”vi har det bra. Det är ni, och hur ni pratar om oss, som är problemet.”

– Stockholm är speciellt eftersom vi har regionplaner. Vi måste jobba såväl lokalt som regionalt och nationellt och det finns inte bara ett svar på hur vi ska minska segregationen. Jag tror definitivt på stadsplanering och att bygga ihop områden, sa Ulrika Palm, projektledare regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen.

Till sist fick alla paneldeltagare svara på hur de ser på de här frågorna i framtiden.

Atusa Rezai:
– Vi måste prata med de som berörs. Vi måste se varje stadsdel och deras förutsättningar, och lyssna på de som bor där och ta reda på vad de tycker är viktigt.

Nazem Tahvilzadeh:
– Måste det börja med att man fullständigt stigmatiserar stadsdelarna? Nyckeln är att forma en annan planprocess som går nedifrån och upp och att se varje specifikt område och de som bor där. Lös befolkningens problem, och inte andras.

Jonas Nygren:
– Jag är optimistisk. Det är bra att frågan diskuteras för då kommer man på lösningar. Samtidigt behövs det mer fakta och enighet över vad man egentligen menar med segregation. Rapporten är ett steg framåt.

Ulrika Palm:
– Jag är också optimist. Men politikerna måste höja sin blick och se långsiktigt.
politker måste höja sin blick och se långsiktigt

Christina Leifman:
– Nyfikenhet är viktigt. De som bor i en stad måste ha ett visst intresse för varandra och vilja umgås och lära känna varandra, men det måste finnas ytor och lokaler för att göra det. Problemen baseras på att vi kan för lite om varandra och därför inte litar på varandra.

Stefan Fölster:
–  Jag vill inte utgå från vad alla i alla grannskap tycker, utan har utgått centralt från vad som är bäst för barnen. Det är moraliskt viktigt, något vi kan påverka och det påverkar samhällets utveckling i stort.