”Jag gillar konst med klös”

Han tar emot oss på trappan, elegant stylad, och med en spefull glimt i ögat. Sven-Harry Karlsson, byggmästare. En titel som han är noga med och stolt över. Tvekar inte att knäppa ”dom börsnoterade” på näsan. Med bara fyra stora byggbolag byggs inget folkhem, menar Sven-Harry, vars företag heter just det: Folkhem. Ambitionen är att bygga funktionella, vackra, miljövänliga bostäder av god kvalitet som vanligt folk har råd med.

Den egna bostaden är ett rymligt och vackert gammalt trähus i lantliga omgivningar.
— Min tjej säger att jag inte tål ljud efter att ha vant mig vid tystnaden här.

”Tjejen” är Karen Blaustein, gyminstruktör och friidrottare och Sven-Harrys partner sedan tolv år — ett personligt rekord för denne livsnjutare, som håller sig i form med segling, simning, tennis, skidåkning och promenader allt efter årstid och dagsform.

Till livets njutningar hör även att åka in till jobbet varje dag trots att han fyllt 75 och han ses ofta vandra runt på sina byggen.
— Det är där en byggmästare ska vara!

Senaste babyn är det planerade konstmuséet i Vasaparken i centrala Stockholm. Där ska Sven-Harry Karlssons privata samling av kvalitetskonst hänga i en exakt kopia den nuvarande bostaden.

Museet ska ligga högst upp i huset med gallerier och restaurang i bottenplanet och bostadslägenheter där emellan. Någon exakt tidplan är inte fastlagd, men Stockholms stadsbyggnadskontor har uttryckt stort gillande och Sven-Harry räknar med att lämna in bygglovsansökan före sommaren. Förste utställare blir Torsten Andersson, en av Sveriges mest betydelsefulla samtida målare.

Sven-Harry tycker om tanken att bidra till en upplyst och välinformerad allmänhet.
— Konsten har betytt mycket för mig och jag vill gärna dela med mig.

Den konst- och bostadsstiftelse som Sven-Harry inrättat blir ägare till museet. Stiftelsen delar vartannat år ut 100 000 kr till en ung, lovande konstnär och nu i maj är det dags igen.

Sven-Harry har samlat konst i 40 år och det är genom konsten han lärt sig vad kvalitet är. Och att det tar tid att skapa något med kvalitet, vare sig det gäller målningar eller hus.

— Jag gillar konst med klös, där själen kommer fram. Strindberg är ingen målare, men en jädrans bra konstnär som kunde uttrycka känslor på ett dramatiskt sätt.

Efter att ha avhänt sig tidiga felköp, har Sven-Harry nu en klar linje i den konsten som förvärvas. Minimalistsikt ska det vara, precis som i arkitekturen, och hans favoritmålare Josefsson, Strindberg och Hill hade en sak gemensamt:
— De var tosiga allihop!

Det finns de som vill använda samma epitet på Sven-Harry, men han är lite trött på rollen som byggbranschens gossen Ruda.
— Jag orkar inte bråka mer, men vad ska man göra när alla tiger trots att jag vet att dom tycker som jag?

Om bostadspolitiken och Boverket till exempel.
— Där sitter 160 politiska röster som ska utreda och lämna förslag till riksdan, men det gör de inte. Man måste ha byggt hus för att kunna reglera byggande.
— Det finns inga raka kanaler. Jag har varit med om att få tillgängligheten granskad och godkänd av kommunens experter och ett halvår senare underkänd av länsstyrelsen.

Han tar sig för pannan även inför stelbenta regelverk, där diskbänkens längd beror av hur många sängar som får plats i lägenheten till exempel.

Sven-Harry menar att politikernas kortsiktiga resultattänkande försvårar ett kvalitativt byggande. Förfarandet med att lämna anbud på mark ger snabba pengar till kommunen, men driver upp markpriset och lämnar mindre utrymme för kvalitetssatsningar i bostadsbyggandet.

Sedan starten 1968 har Folkhem byggt cirka 3 500 bostäder, men fortfarande är det den allra första som Sven-Harry är mest förtjust i. Ett bostadsområde i Lund, ritat av Alvar Törneman med husen grupperade runt små torg och gårdar med mycket grönska.
— Ett bra boende socialt sett — den sociala aspekten på boendet missades helt i miljonprogrammet.

Området byggdes faktiskt av JM, ”men det var jag som tagit fram alltihop”. Byggandet råkade nämligen sammanfalla med den tidpunkt då fadern beslutade att sälja sitt byggföretag där Sven-Harry var produktionschef — men vägrade sälja till sonen.
— En av mina största motgångar, konstaterar Sven-Harry, som än i dag inte vet varför fadern fattade detta beslut.

Han startade då Folkhem som i dag omsätter 250 miljoner men ”kan gå bättre”.
— Därför är jag kvar. När det går som jag vill har jag inget där att göra. Då är det inte spännande längre.

Spänning har förvisso inte saknats under åren som gått. Under 90-talets fastighetskris försökte Sven-Harry etablera sig i Spanien, men förlorade 125 miljoner på ett år och fick börja om från början. Redde upp situationen med banken, slängde alla gamla ritningar.
— Nu skulle jag göra hus som ingen sett tidigare!

Ekologi, socialt innehåll och skönhet blev nyckelbegrepp i ”Folkhemsmodellen”, noggrannhet och engagemang blev metoden. Nu byggdes bland annat husen i Norra Hammarbyhamnen, där man använde betongelement på ett nytt sätt, som gav få skarvar och skapade stora trä- och glaspartier.

De arkitekter som anlitas av Folkhem är kända namn som Wingårdh, Nyrén, Forshed, Fidjeland. Ibland ritar Sven-Harry planlösningarna själv. Inifrån och ut, precis som Alvar Aalto. Ett stort problem är underleverantörernas bristande kunskaper, tycker Sven-Harry.

— Det har tagit dem 15 år att få ordning på de varma golv som vi använder i våra hus.

Sven-Harry har funnit det lättare att samarbeta med socialdemokratiskt styrda kommuner än med borgerliga, men vill inte kalla sig socialdemokrat. Ett belåtet gnäggande och en brasklapp om att inte vilja skryta åtföljer storyn om hur Trosa kommun tvangs ta skeden i vacker hand och anlita Folkhem för exploateringen av ett miljökänsligt område.

Folkhem hade redan lämnat ett förslag som godkänts av den socialdemokratiska kommunledningen, men efter ett regimskifte utlyste borgarna i stället en tävling om området, där Folkhem inte var med. Inget av tävlingsförslagen kunde emellertid godkännas.

— Då sa stadsarkitekten som sett vad vi gjort tidigare: ”Kalla in Sven-Harry!”