Det kan bli en bitter eftersmak att en kvalitativt utförd entreprenad inte kan godkännas på grund av avsaknad av ett eller flera intyg/handlingar, skriver Maria Fahlcrantz, AG Advokat i sin juristkrönika.
Efter ungefär ett års vånda och obeslutsamhet tog jag i våras tag i frågan angående renoveringarnas renovering. Dags för badrumsrenovering. Sagt och gjort fick jag tips om olika bolag och jag hämtade in offerter. Ganska snabbt kunde jag konstatera att jag privatekonomiskt sett fick smaka på efterdyningarna av pandemin och det pågående kriget i Ukraina. Jag lät dock inte priset avskräcka mig utan inledde en förhandling om priset med den entreprenör som sett till helheten föll mig mest i smaken.
Jag brukar säga att jag lever i en nattsvart verklighet där jag tror att alla vill luras när det kommer till affärer. Lite av en yrkesskada eller sedvanlig juristnoja. Vem vet. Jag kände hursomhelst att det rös till av obehag när vd:n på byggbolaget tyckte att det efter överenskommelse om priset borde kunna räcka med att jag skriftligen accepterade offertpriset. Nej, tänkte jag och propsade på att det skulle skrivas ett ordentligt avtal. Här borde kanske byggbolaget ha dragit öronen åt sig kring mig som kund.
Förståeligt om byggbolaget drog sig ur
Jag misstänker i vart fall att det för byggbolaget blev tydligt vad jag jobbar med då det förhandlades kring frågor om förseningsvite, avhjälpandevite, reglering för ÄTA-arbeten, lyftplan, innehållanderätt, besiktningsförfarande och garantier/dokumentation. Ni läsare tänker säkert, varför drog sig inte byggbolaget ur denna affär illa kvickt. Det hade varit förståeligt. Efter ett antal rundor fram och tillbaka kom till slut ett avtal på plats, och renoveringen tog fart i slutet av september, med en beräknad sluttid om åtta veckor. Nu ställer ni er säkert frågan, hur gick det?
Jag börjar med att konstatera att jag har fått ett fantastiskt snyggt nytt badrum och att det byggbolag som jag anlitade var precis så seriöst och vettigt som jag trodde, eller i vart fall har jag för närvarande ingen anledning att misstänka något annat.
Det tog förvisso inte åtta veckor utan tio veckor och vid slutbesiktningen saknades det ett elintyg, vilket föranledde att besiktningsmannen inte kunde godkänna entreprenaden. Både jag och den av mig anlitade besiktningsmannen var dock rörande överens om att arbetet i övrigt var kontraktsenligt och bra utfört. Jag tyckte därför lite synd om mitt byggbolag som gjort ett så fint jobb. Då började jag också tänka på det saknade elintyget i förhållande till mitt arbete som entreprenadjurist.
Se till att entreprenaden inte faller på målsnöret
Jag har nämligen under de senaste åren inom ramen för olika tvister stött på just frågor om att entreprenader vid slutbesiktning inte kan godkännas på grund av avsaknad av dokumentation. Frågor om vilken dokumentation som en entreprenör ska lämna ifrån sig till beställaren regleras i avtalet och då oftast i de administrativa föreskrifterna. Ibland villkoras entreprenadens godkännande av att handlingarna måste vara överlämnade till beställaren senast inom ett antal veckor innan slutbesiktning sker.
För en entreprenör är det därför viktigt att noga läsa igenom kontraktshandlingarna så att godkännandet av entreprenaden inte faller på målsnöret vid slutbesiktning. Det kan bli en bitter eftersmak att en kvalitativt utförd entreprenad inte kan godkännas på grund av avsaknad av ett eller flera intyg/handlingar. Konsekvensen av att entreprenaden inte kan godkännas i en sådan situation kan beroende på vad som avtalats bli att beställaren bland annat i det fall försening föreligger har rätt till vite och att innehållna medel inte får faktureras ut.
/Maria Fahlcrantz,
Partner, AG Advokat
