Går vägen till minskat antal dödsolyckor via ökat antal kontroller och skärpta straff? Man kan lugnt påstå att rättsväsendet på arbetsmiljöns område fungerar osmidigt och godtyckligt. Det går lång tid mellan polisutredning och åtalsbeslut. Poliser har dålig kunskap och Arbetsmiljöverkets inspektioner blir färre, samtidigt som sanktionsmöjligheterna är små. Nu talar alltfler om nolltolerans mot döden på jobbet. Till exempel fackförbundet IF Metall, liksom LO. I flera branscher har arbetsgivare och motpart kommit överens om en vision om noll dödsolyckor som mål. Vem kan säga emot? Det är klart att ingen ska behöva dö på sin arbetsplats. Det lär inte råda någon större oenighet mellan arbetsgivare, fackförbund, myndigheter och domstolar. Nollvision är självklart. Men medlen att nå det ändamålet – därom kan det tvistas. LOs andre ordförande Ulla Lindqvist presenterade förslag som ska underlätta resan till målet. Bland annat: Förstärkning av arbetsmiljödelarna i kollektiv-avtal, till exempel bättre företagshälsovård. Mer resurser till arbetsmiljöutbildning både för chefer och för skyddsombud. Mer resurser till arbetslivsforskning. Ökat samarbete med arbetsgivarna om arbetsorganisatoriska förändringar. Idel goda idéer, inget att säga om dem. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera på ursprunget till nolltoleransidén. Nämligen New Yorks bekämpning av brottsligheten på 1990-talet. Brottsligheten sjönk med dramatiska siffror. Men det handlade inte bara om vilja, utbildning och samarbete. Det handlade om nolltolerans mot minsta lilla brottslighet. Ett ökat antal poliser på gatorna, gripande av småtjyvar och stökiga ungar i allmänhet, straff och efterverkan. Därav min fråga: är vägen till minskat antal dödliga olyckor skärptare straff, ökad kontroll? Och kanske måste vi inte bara hålla ögonen på stora starka arbetsgivare, utan även på arbetstagarna? Stress, ovanor, genvägar, machoattityder är också orsak till olyckor. 40 människor dog i arbetsolyckor förra året. Det är all time low, så länge statistiken räknats. Men vem kan glädjas över det? Om vi ska minska antalet döda mer handlar det inte bara om attityd, utbildning och kultur, utan också om icke tolerans – det vill säga tydliga konsekvenser för den som bryter mot reglerna.
