Hon riktar strålkastarna mot Link

– Egentligen dricker jag bara kaffe för att det är socialt, säger Elisabeth Berglund och trycker på knappen till kaffeautomaten.

Vi står i fikarummet på Link arkitekturs kontor i Hammarby sjöstad i Stockholm. Det är nio månader sedan hon tillträdde som ny vd för verksamheten i Sverige.

Just hennes sociala kompetens var en av anledningarna till att hon fick jobbet.

Link arkitektur som är en av de ledande firmorna i Skandinavien har haft en ganska anonym profil i Sverige. Det vill ledningen ändra på.

– De sade att det var därför de behövde någon som mig. Jag är en social person som tycker om människor och det är en bra början.

Närmast kommer hon från Tyréns där hon var ansvarig för stadsutvecklingsfrågor. Innan dess har hon bland annat hunnit arbeta som stadsbyggnadschef i både Solna, Sundbyberg och Haninge.

Det ger henne ett kontaktnät som är svårt att klå.

– Mitt nätverk är jätteviktigt, jag känner folk överallt. Mina kollegor brukar fråga: finns det någon som du inte känner?

Nu ska hon i stället få människor att känna till Link arkitektur.

– Vi måste stärka varumärket. Det ska vi bland annat göra genom att få de stora uppdragen. Ombyggnaden av Södersjukhuset är ett bra exempel på det, det är jättekul att vi fick det.

Månaderna sedan hon tillträdde har varit fullspäckade – förutom att jobbet är nytt är företaget dessutom inne i en expansiv fas.

– Det har varit intensivt. Jag har varit mycket i Norge, men nu har jag landat.

Under sommaren har Link rekryterat tio nya medarbetare till kontoren i Sverige och på bordet i Elisabeth Berglunds rum ligger en pressrelease som berättar om bildandet av ett dotterbolag i Danmark.

– Vi vill vara det skandinaviska arkitektkontoret. Etableringen i Danmark är ett viktigt steg i det.

Apropå nordiska länder var samarbetet med huvudkontoret i Norge något som Elisabeth Berglund tidigt såg att hon ville utveckla.

– Jag vill ta tillvara att vi ägs av norrmän och utnyttja det vi gjort i Norge. Där är Link välrenommerat.

Trots den geografiska närheten mellan länderna finns dock kulturella skillnader som innebär utmaningar för ett samarbete.

Elisabeth Berglund drar fram en stol framför datorn och klickar igång ett Youtube-klipp.

– Titta här. Jag brukar visa det här för alla medarbetare när vi pratar om kontoren i Sverige och Norge.

 På skärmen syns ett avsnitt av Skavlan, där hotellägaren Petter Stordalen blir intervjuad om skillnader mellan norrmän och svenskar. Han konstaterar att norrmän är äventyrare medan svenskar är inrutade industriarbetare.

– Precis så är det! Jag fick en fråga från en kollega i dag till exempel. Vi ska ha en konferens med våra norska kollegor där vi ska visa upp några av våra projekt och diskutera dem. Här på svenska kontoret vill man då veta vilket format och exakt mått presentationerna ska vara i. Men när jag ställer frågan till norrmännen så suckar de och säger att det inte kommer att vara en exposé, att vi bara ska sitta ner i grupper runt ett bord och prata.

– För oss svenskar är det otroligt viktigt med struktur och planering, det spelar mindre roll i Norge.

Hur är danskar då?

– Stenhårda affärsmän. När vi har tagit i hand och tycker att en affär är i hamn, då börjar de förhandla på riktigt.

För att förbättra samarbetet över landsgränserna ska Link bland annat införa en gemensam server så att allt material kan delas. Medarbetare har också möjlighet att byta kontor en tid och jobba i grannländerna.

– Vi har olika egenskaper och styrkor, men om vi jobbar tillsammans kan vi berika varandra och åstadkomma något jättebra.

Elisabeth Berglund är utbildad arkitekt och efter att under flera år ha arbetat med annat tycker hon att det är givande att jobba kreativt igen.

– Det är roligt att gå tillbaka till grundfrågorna om vad som är god arkitektur och att få vara med i ett tidigt skede, samtidigt som jag får ha helhetsgreppet.

Hon har flera nyttiga erfarenheter med sig från tiden som kommunal tjänsteman. Men ett inslag som hon inte saknar särskilt mycket är samrådsmöten med upprörda medborgare.

Samrådsmötena tenderar nämligen enligt henne att domineras av nej-sägare, då de som är positiva till ett förslag ofta stannar hemma.

– Jag minns ett möte om tvärbanan. Vi hade inte ens hunnit börja förklara vårt förslag när en man i åldern någonstans mellan 70 och döden ställde sig upp. Han höll upp en kvällstidning där det stod ”BULLER DÖDAR”. ”Titta, titta”, skrek han. ”Nu tänker ni ta död på mig!”

– Det är då man får bita ihop för att inte svara: ”Men du är ju redan halvvägs där.”

Marie Bergström
[email protected]