Tidigare i höstas deltog jag på arbetsmarknadsdagarna vid Uppsala universitet. Det är ett tillfälle för studenter att komma i kontakt med olika potentiella arbetsgivare och även för olika arbetsgivare att botanisera bland potentiella nya medarbetare. Win-win för båda parter. Under mässan fick jag frågan från en av studenterna som kom fram till AG Advokats monter om jag alltid hade vetat att jag ville bli entreprenadjurist. Bra fråga tyckte jag och jag svarade något i stil med nedan.
Jag berättade för studenten att den krassa sanningen var att jag knappt hade en susning om vad entreprenadjuridik var innan jag började på AG Advokat. Nu kanske AG Advokats klienter blir helt förskräckta, men det undervisas som regel inte i entreprenadjuridik på juristutbildningen. Nuförtiden finns det visserligen en specialkurs på Stockholms universitet, men när jag pluggade, vilket numer får ses som på dinosauriernas tid, hade jag endast ett seminarium som handlade om entreprenadjuridik. Det ska då betänkas att juristutbildningen är 4,5 år.
Jag sa till studenten att jag nog snarare blev avskräckt under utbildningen från att inrikta mig mot entreprenadrätt då en av tre tentafrågor på terminskurs 2 kom att avse entreprenadjuridik, vilket blev något av en chock för oss studenter eftersom vi bara hade haft ett seminarium i ämnet. Ryktet säger att den frågan ledde till att ca 30 procent kuggade. Jag vet inte om det finns någon sanningshalt i det sistnämnda påståendet, men jag minns än idag hur jag våndades över frågan som hade koppling till standardavtalet AB 72. Jag tillhörde lyckligtvis skaran som klarade tentan. Nu kanske AG Advokats klienter andas ut. Efter denna dramatiska upplevelse borde jag som sagt aldrig ens ha övervägt att arbeta med entreprenadjuridik. Det var visserligen heller inte planerat att jag skulle göra det. Att det blev så var ren och skär slump, men det är en annan historia.
Svaret på frågan är alltså nej. Jag har inte alltid vetat att jag ville bli entreprenadjurist. Som jag sa till studenten kan jag med facit i hand dock säga att jag inte ångrar valet. Jag berättade att utgångspunkten för att arbeta med entreprenadjuridik är att man i grunden är intresserad av att tolka och tillämpa avtal, och det intresset fick jag redan under juristutbildningen. Som jag förklarade det möter juridiken verkligheten på ett helt annat sätt än vad många andra rättsområden gör eftersom yrket från tid till annan kräver att man åker ut till olika byggen för att exempelvis i en uppseglande entreprenadtvist få kännedom om vad det är parterna bråkar om. Mycket spännande.
Sedan sa jag att man lär sig saker som man privat sett har praktisk nytta av. Jag drog i det sammanhanget en parallell till att jag nyligen hade anlitat en målerifirma att utföra arbete i min lägenhet och att det var tillfredsställande att kunna diskutera hur många varv bredspackling som skulle krävas och att jag minsann bedömde att det nog också behövde skarvspacklas. Det jag inte berättade för studenten var att målerifirman förmodligen tyckte att jag var jobbig. Jag berättade heller inte att jag i ett ögonblick också övervägde om jag skulle begära en slutbesiktning, men att måleriarbetet nog ändå fick bedömas vara för litet för att motivera en besiktning. Den lilla detaljen att jag numer kan konstateras vara fullständigt yrkesskadad förtäljdes alltså inte.
Väl tillbaka i Stockholm funderade jag över mina svar och hoppas att studenten lät sig lockas och inte avskräckas från att söka jobb hos oss. Om det sistnämnda skulle vara fallet kan jag bara konstatera att studenten ifråga går miste om att arbeta med ett fantastiskt roligt rättsområde. Och för egen del ser jag fram emot betydligt många fler år i branschen.
Maria Fahlcrantz, partner, AG Advokat
