Han blev byggmästare i sitt semesterparadis

Det är mer än 20 år sen nyblivne invandraren i Thailand, Per Eriksson, åkte runt med sin släkting Nae och handlade byggmaterial i Hua Hin. Ingen av dem hade någon formell byggutbildning, men Nae var självlärd byggmästare och blev Per Erikssons första mentor.

– Han hade gått i livets yrkesskola, så han visste en hel del om det lokala byggandet, om byggskicket, leverantörer, branschen och dess folk. Det gällde att se, lyssna och lära. Och använda sunt förnuft, säger Per Eriksson.

Han lyckades etablera sig som storbyggare med överkomliga husenheter med svensk kvalitet.

Hemligheten har varit hårt arbete, inte fuska och inte fokusera på pengar utan bygga så att man själv skulle kunna bo där.

– Jag hyrde in byggarbetslag, i huvudsak från nordöstra Thailand. När jag hade som flest rörde det sig om cirka 250 män – och kvinnor. Arbetslagen hade ett stort inslag av kvinnor, jag tror att det bidrog till att stämningen på arbetsplatserna var rätt god, säger Per Eriksson.

– Visst, det fanns problem – det hände att någon uppträdde berusad på arbetsplatsen. Jag brukade då visa gult kort, ge en varning och skicka hem honom med beskedet att händer detta en gång till så är det definivt farväl från arbetsplatsen. Mina anställda var inte vana med denna form av disciplin, men de lärde sig snart att uppskatta denna enkla regel.

Kulturella skillnader fick man hjälpas åt att överbrygga. Thailand är i långa stycken ett hierarkiskt samhälle och Per som chef förmodades leda arbetet och bestämma allt mellan materialval och invigningsprogram. Men han vände på alltsamman och ställde frågan ”Vad tycker ni”?

– Bland mina anställda fanns mina bästa lärare. Det gällde bara att bygga deras självförtroende. Jag brukade säga att en börsspecialist bara behövde svara rätt på en av två frågor, det vill säga: Går det uppåt eller går det neråt? Ni ska kunna ge lösningar på allt som har med jobbet att göra. Och ni kan det och jag lyssnar och lär.

Med i Pers permanenta arbetslag finns förutom frun Rian, som hanterar alla myndighetskontakter, den handelsutbildade dottern Ning, 22, som svarar för området med fyralägenhetshusen.

Per Eriksson har gjort skisser till alla sina hus själv och haft en utbildad arkitekt att rita rent och göra finjobbet för att få ut byggloven. Han började med att bygga fristående enfamiljshus, fortsatte med radhus, en boendeform som ju många svenskar är vana vid och uppskattar. Sedan byggde han parhus. Så småningom definierade han ett behov av hyreslägenheter med full service, ett behov som stärktes under den begynnande lågkonjunkturen.

– De här flerfamiljshusen blev mitt examensjobb. Varje hus har fyra lägenheter, det finns åtta sådana hus i området och ansvarig för området är Ning. Personalen på tre personer har hand om det praktiska, fixar hämtning på flygplatsen, kör folk till marknaden, sköter städning, gräsmattor – allt.

De som köper ett hus äger huset, men det ligger på arrenderad mark som ägs av ett företag med thailändsk ägarmajoritet. Detta av juridiska skäl – utlänningar kan inte äga mark.

Per Eriksson har gjort goda affärer, men anser att pengar kommer som en belöning för väl utfört arbete.

– Fokuserar man på att tjäna pengar blir alltsamman kortsiktigt och ens produkt blir lidande på det, säger han. Fokusera på det du tillverkar, försök förstå dina avnämare och deras önskemål, då går affärerna bra.

Per Eriksson ser det som om han hade byggt färdigt i slänterna kring Hua Hin, vad gäller storprojekt och utvecklat nya möjligheter för tillvaron.

– Dyker det upp något enstaka projekt som verkar tillräckligt intressant så visst kan jag tänka mig att ta mig an ett sådant. Men nu kommer familjen i första hand. Och golfen. Det finns andra möjligheter också. Men här tänker jag bli kvar, det här är mitt land. Jag får se vad jag hittar

på.

JAN C ASCHAN