Går det att återvinna plasten som förorenar haven och återanvända den inom arkitektur?
Den frågan ställde sig arkitekterna Emily-Claire Goksøyr Nordang och Erik Goksøyr Hadin och svaret är ja.
De har nu tagit fram prototyper på arkitektoniska byggnader gjorda av plast som de samlat in på Kosteröarnas stränder.
Åtta miljoner ton plast hamnar i haven varje år. Bara under 2017 samlades det upp cirka 17 ton marint avfall på stränderna utanför Kosteröarna i Göteborgs norra skärgård . Cirka 80 procent av avfallet är plast. Emily-Claire Goksøyr Nordang och Erik Goksøyr Hadin ville göra något åt miljöhotet som plasten utgör.
De träffades när de gick första året på arkitekturlinjen på Chalmers i Göteborg, och när det var dags att göra examensarbetet valde de att göra det tillsammans.
De åkte till Kosteröarna eftersom stället ligger dem varmt om hjärtat. Tanken från början var att inspireras av platsen, inte plasten.
– Men när vi var där såg vi tydligt vilket problem det är med plast i havet, det var skräp överallt, berättar Emily-Claire Goksøyr Nordang.
– Det kan vara ett bra material, det beror på hur det hanteras. Främst är problemet att det har en onödigt kort livscykel och att det sedan hamnar på fel plats, säger Erik Goksøyr Hadin.
De bestämde sig för att se om det gick att skapa något funktionellt och vackert av den bortslängda plasten. De började läsa på och samlade på sig en massa skräp från havet. Skräpet sorterades och de plockade ut dunkar, kapsyler, fiskelinor och olika typer av förpackningar.
Därefter byggde en egen ugn, som inspirerades av ett annat projekt de hittade på nätet.
– Vi använde oss av formpressning eftersom vi ville behålla föremålens identitet. Vi ville att det skulle synas i den nya produkten vi skapar vad det har varit tidigare och att det finns ett värde i det, säger Erik Goksøyr Hadin.
Resultatet blev ett helt nytt och färgstarkt byggnadsmaterial. Arbetet finns att läsa om i publikationen Plastic Island, som möjliggjordes med medel från Leif Blomkvist Forskningsstiftelse.
I publikationen förklarar de processen samtidigt som de presenterar olika arkitektoniska prototyper.
De visar tre designförslag som de tycker passar som ett dykarcentrum på Koster: omklädningsrum/rastplats, dykarnas huvudbyggnad och en färgstark byggnad som är öppen mot havet, så att dykarna kan hoppa i och gå upp ur vattnet.
För att bygga den minsta byggnaden av de tre förslagen, omklädningsrummet som även kallas House of Texture, skulle det gå åt cirka 8,5 ton med plast från havet. Det krävs cirka 39 ton för att göra den största byggnaden.
I höstas tog de examen och nu jobbar de båda som arkitekter, Emily-Claire Goksøyr Nordang på Liljewall arkitekter i Göteborg och Erik Goksøyr Hadin på Arkitekttriangeln i Trollhättan.
Projektet med havsplast är ett sidoprojekt, som de hoppas ska fortsätta på något sätt.
– Det vore jättekul, men då behöver vi antagligen samarbeta med några med kompetenser som kan utveckla den tekniska sidan. Vi ser framför allt en möjlighet att utveckla det som ett fasadmaterial, säger Emily-Claire Goksøyr Nordang.
– Vi ser inte att det skulle vara några direkta svårigheter att genomföra det som vi föreslår – att använda det som byggnadsmaterial även om mer tester och utveckling måste ske först. Dessutom vore det fint att sluta cirkeln genom att använda havsplast från Koster till att göra ett dykcenter, säger Erik Goksøyr Hadin.
