Tillbaka in i matchen. Nytt år och nya möjligheter. Räntor som i rekordfart närmare sig nollstrecket, sjunkande energi-, olje- och livsmedelspriser och i Sveriges fall den kraftigaste reallöneökningen på över 30 år. Lägg till finanspolitiska satsningar av gigantiska proportioner i länder som USA, Japan, Kina, Tyskland och Storbritannien och redan nollränta i USA, Japan och Schweiz.
En ny och förhoppningsvis ekonomiskt klokare amerikanska president som ingjutit nytt hopp hos stukade amerikanska hushåll. Trycket på finansmarknaden har dessutom lättat något.
Det borde med andra ord finnas stora förhoppningar om en ekonomisk vändning men än så länge är det fortsatt de svarta rubrikerna som dominerar nyhetsflödet. Rekordvarsel, kraftigt sjunkande börs och ett svenskt näringsliv som gick in i väggen rejält i fjol höstas.
Det är alltid svårt att försöka göra förutsägelser om vad som ska hända i ekonomin, även på kort sikt. Men för 2009 är utvecklingen av ekonomin faktiskt ovanligt svårbedömd så just den här gången är den här annars ganska uttjatade floskeln på sin plats.
Visst, man behöver inte vara någon konjunkturanalysens Einstein för att räkna ut att det närmaste halvåret blir tufft. Det är bara att titta på olika indikatorer över exempelvis industrins orderingång, byggstarter, försäljningen i detaljhandeln och arbetslöshet. Men när man sträcker ut tidshorisonten blir det mer spännande. När de internationella finanspolitiska hjulen börjar rulla skulle det förvåna om det inte började märkas även i svenska industriföretags orderböcker.
De hushåll som har jobbet kvar kommer att bli förvånade när de märker hur mycket mer lönen räcker till under 2009 och snart kommer regeringen att börja dela ut ännu mer godis till väljarna inför valåret 2010. Och den allt lägre räntan som Riksbanken levererar och som enligt min bedömning hamnar kring 0,5 procent till sommaren lär gjuta nytt hopp i bostadssektorn och dessutom rädda många sargade kommersiella fastighetsbolag.
Så när det massivt negativa nyhetsflödet fortsätter kan det kanske vara en tröst att det finns en viss förhoppning om en vändning till det bättre under senare delen av 2009. Förhoppningen är ännu så länge inte så stor men den finns trots allt där. Kan vi bara undvika saker som dollarkollaps, stigande marknadsräntor när de offentliga skuldbergen växer, en ny fördjupad finanskris och lite andra ”små” gupp på färden så ska det nog gå vägen.
Mitt bidrag till konjunkturvändningen får bli den här i alla fall lite optimistiska krönikan. Men nästa gång är jag kanske tillbaka i gammal vanlig surkartsform.
Pekka Kääntä
Pekka Kääntä är fondförvaltare vid Thenberg fonder.
