Följ med en dag hos CO2-bantarna

7:00 Kylskåpet står och tjuter när jag kliver in i köket. Nu måste dörren stängas snabbt för att inte slösa kyla. På induktionshällen övervakar en sensor att frukostäggen sjuder i rätt temperatur, medan den dimbara lågenergilampan sprider sitt milda sken över köksbordet. Varje energitjuv räknas hos familjen Lindell, testpiloter i projektet One Tonne Life. Tidigare har familjen belastat atmosfären med 7,3 ton vardera. Lite mer än genomsnittssvensken. Nu ställer de om sina liv för att sänka utsläppen till ett enda ton per person och år. – Vi vill först se hur långt vi kan nå med en någotsånär komfortabel livsstil. Sedan ska vi testa vad en förbrukning på ett ton innebär. Jag är jättenyfiken på vad som krävs, säger mamma Alicja Lindell. Hela familjen sprudlar fortfarande av entusiasm efter de första sju veckorna i den miljödesignade trävillan med hypermodern maskinpark i Hässelby utanför Stockholm. Flytten och bytet till en elbil bantade direkt bort tre ton per person. Så långt allt väl. Men de kvarvarande tonnen svider mer. Exempelvis när den inbokade sportlovsvecka i Alperna fick bytas mot tågresa till Åre. Nu vankas kortare duschar, mindre nötkött. Och hur blir det med datorspel och -surf framöver? – Vintertid bidrar datorerna till att värma upp huset, men vi får se hur det blir i sommar, säger pappa Nils Lindell, mest på skämt, lite på allvar. Han är den stolte vinnaren i familjens duschtävling häromveckan, med en snittid på under fyra minuter. – Jag har längre hår och behöver duscha lite längre, replikerar snabbt Hannah Lindell, 16 år, som tog initiativet till det klimatsmarta livet. Hon och Jonathan Lindell, 13 år, har fått varsin duschklocka för att kapa tiderna. 7:40 – Jag slängerin den här för säkerhets skull, säger Nils Lindell och hivar in laddkabeln i bagageluckan på en Volvo C30 Electric, tar oss till konsultkontoret i Stockholm. Nils Lindell gillar att lånebilen är tyst och smidig, har bra drag och etanolvärmare som gav komfort även under köldknäpparna i februari. Fast en gång tog batterierna slut. – Jag nödladdade vid en affär och kunde ta mig hem. Efter det strulade batterierna lite, så vi körde bensinbil några gånger. En stressad bilist tutar på oss i morgonrusningen. Och en till. – Hoppsan, det brukar inte hända. Jag pratar visst så mycket att jag råkade lämna en lucka. 8:15 Framme vid kontoret. Nils Lindell tar trapporna som vanligt – sju våningar. – Jag vet inte hur mycket el hissen drar, men det blir ju lite gratisträning också. Allt familjen gör under dagen kommer att analyseras av klimatforskare på Chalmers under ledning av professor Christian Azar. Såväl lunch som godis och fika, shopping och transporter. 8:30 För egenföretagaren Nils Lindell startar arbetsdagen med ett möte på kontoret. Som organisationskonsult blir det annars en hel del möten inom Storstockholm, ofta tar han sig dit i bil. – Fast jag har börjat fundera på hur teknik för distansmöten skulle kunna spara både tid och miljö även för möten i närområdet, säger han. Dagens kundmöte ligger på gångavstånd från kontoret. Till jobblunch bjuds det kycklingsallad med pasta. Ganska klimatsmart, men potatis hade varit bättre än pasta, säger Nils Lindell. Alicja Lindell, som är biträdande förskolechef för fem förskolor i Bromma, har i dag tagit sig till jobbet med buss och tunnelbana. Hon har kommit på att hon kan sprida sina nyvunna insikter genom att engagera sig i ”kastrullgruppen”. – En enkel förändring kan till exempel vara att byta ut tomater och gurka mot strimlad morot så här års, säger hon. Jonathan Lindell, som går i sjunde klass, åker också kommunalt till Bromma, där skolan ligger. På fritiden hänger den teknikintresserade trettonåringen gärna med kompisar, spelar akustisk gitarr och datorspelet Minecraft. – Jag hoppas kunna fortsätta spela datorspel även om de drar ström. Fast på måndagar är det först schackklubb, sedan trumlektioner. Hannah Lindell har längst väg att åka. Hon går första året på IB-linjen på ett gymnasium i Nacka och tog sig dit med buss och tunnelbana. På måndagseftermiddagar är det ridning. Annars gillar hon att vara inne på Facebook och träffa kompisar på fik. – Men nu försöker jag fika ute mer sällan och välja vegetarisk lunch. 16:10 Elbilen vänder hemåt via matbutiken, där Nils Lindell ställs inför en rad svåra beslut. Maten kan bli projektets stora ödesfråga; den står numera för mer än hälften av familjens koldioxidavtryck. Men är purjolöken odlad på friland eller i växthus, vilket kaffe är grönast och hur stora utsläpp har den vietnamesiska fisk-såsen? – Att vara klimatsmart kund är svårt när det saknas märkning i butiken, konstaterar han. Till sist landar grönlistad Östersjötorsk i kundvagnen. Den ska serveras omringad av blomkålsbuketter på en bädd av potatis och zucchini. Den nykomponerade rätten sköljs förslagsvis ned med bubbelvatten från kranen. 17:55 Äntligen hemma. Hannah beskär tulpanerna – klimatmärkta så klart – innan hela familjen följer med på husesyn. Vi spanar in snåla led-spottar, extraisolerade väggar, en supersnål diskmaskin som torkar med zeolitkristaller. I teknikrummet står dubbla ackumulatortankar, som kan lagra solvärme samt ett effektivt ventilationsaggregat, där effektiva värmeväxlare värmer inkommande friskluft. Vi beundrar de generösa fönstren, där kubiska ramar skärmar av sommarsol, men släpper in sol på vintern. Fast sydgaveln saknar fönster. Den täcks i stället av solpaneler, liksom carporttaket. Till sist samlas vi kring hemmets nav, verktyget Energiwatch, som visar husets elförbrukning i realtid. – Den första månaden stod vi här jämt, säger Alicja Lindell. Just den här måndagen användes mest el på morgonkvisten, främst till varmvatten. Det totala koldioxidavtrycket blev 7,5 kg per person. 4,8 kg måste kapas för att nå målet.