Jag minns ett uppdrag jag hade som konsult. Detta var en tid sedan, men ändå inte så länge sedan. I min skyddade roll vid ett skrivbord i Stockholms innerstad trodde jag att branschen hade kommit långt när det gäller jämställdhet.
Döm av min förvåning när jag då ska inventera en klients moduler och ser att flera av dem innehöll bilder på avklädda kvinnor. Visst, exemplet är extremt, men även om jag tror och hoppas att vi rört oss från sådana här företeelser på bara några år så är problemen med jämställdhet i vår bransch långt ifrån lösta.
Jag är en person som tror på teknik, vetenskap och sanningar. Forskningen säger oss att team presterar mycket bättre när de består av en mix av allt i från åldrar och könsidentiteter till religiös tro.
En snabb sökning på de tio största entreprenörsföretagens senaste årsredovisningar ger oss ett bra diskussionsunderlag på ämnet. Ordet jämställdhet förekom i 100 procent av dem. Det borde ju betyda att merparten av företagens styrelser anser detta områden som viktigt, eller hur? Samtidigt har 6 av 10 företag en andel kvinnor i sin styrelse som understiger 40 procent.
Siffror som dessa står i direkt kontrast till all forskning om effektiva team och resultatorienterat ledarskap. Var går gränsen för vad som får kallas ambition – och när får vi börja hålla företag ansvariga för deras ambitioner?
Som vit man i medelåldern har jag mycket att lära när det kommer till inkludering. Jag vill mycket och famlar minst lika mycket. Jag hörde därför av mig till min LinkedIn-kontakt Maria Paavola, medgrundare av nätverket Teknikkvinnor, för att fråga vad hon tror är viktigt inom området inkludering. Hon var vänlig nog att ta sig tiden att prata med mig, det hade hon inte behövt, och hennes poäng kan kort summeras: handling är alltid starkare än ord.
Därför följer här några handlingar, stora som små, som jag aktivt ska arbeta med framåt:
Min approach är att först och främst lyssna, därefter agera. Mina beslut på området grundar sig i minoriteters erfarenheter, inte i mina upplevelser. Jag tar löpande initiativ till möten med personer vars perspektiv på inkludering, jämställdhet och mångfald jag kan lära mig av. Jag ska ta varje tillfälle i akt att lyfta experterna på området, som exempelvis Teknikkvinnor, Stålkvinnor och Nätverket 17. Jag ska aktivt agera för att alla ska komma till tals i alla möten jag leder eller deltar i. I mina projekt gäller, som alltid, fortsatt nolltolerans mot diskriminering Genom aktiva processer ska jag försvåra svartarbete och säkerställa schyssta villkor för leverantörer och samarbetspartners. Mina projektorganisationer ska alltid föreslå genusneutrala bodetableringar till våra kunder. De etableringar jag jobbar på ska alltid tillhandahålla kostnadsfria menstruationsskydd.
Flera av dessa handlingar är inte nya, utan ett pågående arbete. Inspireras om du vill, eller hör för all del av dig till mig om du har förslag på bättre åtgärder! Handlingarna kommer inte att förändra världen inom ramen för denna kvartalsrapport – men jag är fast övertygad om att jag, i min priviligierade position, bara kan bli bättre.
Vad ska du göra?
* Jimmy Dahlström är Chef Projekt på Den Temporära fabriken, ett affärsområde inom Ramirent. Jimmy är även ordförande för Lean Forum Bygg.
